Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINNARE.
71
samma ordning till ett skyddadt ställe af stammen, helst der en gren har sitt ursprung.
Här sitta de tätt sammanträngda bredvid och på hvar andra och spinna Öfver sig en
gles väf, som efter hand göres tätare. Pullväxta begifva de sig till bottnen af
bostaden och bereda rader af kokonger för pupporna. I juli och augusti framkomma
fjärilarne. Denna art är ej ännu funnen inom Sverige.
Björnspinnare (Arctiidce). - Dessa stå mycket nära intill Lipariderna, men
skiljas derigenom, att de ega punktögon och sakna framkantsfält på bak vingarne.
Hållhake finnes. Larverna hafva täta och långa hår. Pupporna nakna, stundom med
orörliga leder i bakkroppen. - Vanliga björnspinnaren (Arctia caja, fig. 42, e) är en
högst egendomligt färgad fjäril. Framvingarne äro brunaktiga, genomdragna af hvita
fläckar och band; bakvingarne äro cinnoberröda med stora, svartblå fläckar. Bakkroppen
är röd med svarta fläckar. Larven är långhårig, med de tre första ledernas hår rödbruna,
de öfriga svarta; den täta hårbeklädnaden har föranledt fjärilens namn. Larverna
öfvervintra såsom små, blifva fullväxta i juni och öfvergå till fjäril efter några veckors
pupp-tid. Arten är allmän öfver hela Sverige, ehuru fjärilen på grund af sina nattliga vanor
sällan iakttages.
^S -v»
Fig. 43. a. Stor gaffelsvans (Plarpyia vinula), hona. b. larven i olika storlek, c. pupphylsan fäst
vid en stam. d. larv till Bokspinnaren (Stauropus
Puckelspinnare (Notodontidee). - Denna grupp utmärker sig mera genom
larvernas egendomliga utseende än genom fjärilarnes byggnad. Larverna, som äro
glatta eller finludna, hafva på ryggen flera eller färre knölar och pucklar, hvarigenom
de ofta få ett högst besynnerligt utseende. Stora gaffelsvansen (Harpyia vimila,
fig. 43, a - c) har grå eller svartgrå, af svarta och hvita, vinkliga streck genomdragna
vingar. Hannen är ljusare, hvitaktig. Fjärilen synes nästan aldrig till, emedan han
håller sig väl dold om dagen, men den högst egendomliga larven träffas ofta på små
pil- och aspbuskar. Han är vackert grön med violettbrun rygg och har i bakkroppens
spets i stället för fötter tvenne långa, småtaggiga bihang, ur hvilka röda trådar kunna
utskjutas. Det stora hufvudet kan indragas något i den breda första kroppsleden, som
omger hufvudet nästan såsom en kapuschong. Strax under hufvudet finnes en
tvärspringa, hvarigenom en skarp vätska (myrsyra) kan utsprutas. När larven oroas, reser
han svansen och framkroppen i vädret, skjuter ut trådarne ur svansgaffeln och
ut-sprutar giftet ur springan på halsen. Arten förekommer i hela Sverige, och larven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
