Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅVINGAR I ALLMÄNHET.
85
Benoni hvilka till en del dessa insekters surrande läte åstadkommes. Luftrören i
o
mellankroppen förena sig i närheten af de särskilda andhålen till en stam, som vid
änden utvidgas till en halfklotformig blåsa, hvars yttre öppning tillika utgör
andhålets rand. Luftrörsblåsan veckar sig ofta i prydliga små blad, hvilka hållas skilda
genom en särskild ring, brumringen, belägen omedelbart under andhålets mynning.
Då nu luft utstötes ur kroppens luftrör eller insuges utifrån, försättas ljudhålans
kitinblad i en svängande rörelse. Benen hafva alltid 5-ledade fötter och 2-3
fotputor mellan klorna.
Bakkroppen är mycket vexlande till formen och består af 9 leder, som dock
ej ofta allesamman äro synliga.
Kroppen är antingen naken eller beklädd med borst eller hår, högst sällan med
fjäll, sådana som fjärilarne så ofta ega. På kroppens alla delar kunna förekomma
grofva, styfva borst, s. k. storborst (macrochcetce), som enligt nyare undersökningar
visat sig mycket vigtiga och konstanta till antal och anordning hos närbeslägtade
former. Ehuru vi här ej närmare kunna inlåta oss på deras beskrifning, är emeller-
a
Fig. 60. A. Myggvinge. B. Flugvinge.
a-g. första-sjunde längdribban. x. lilla tvärribban, som alltid sammanbinder tredje och fjerde
längdribban, y. främre bastvärribban. 1. främre basfältet. 2. första bakkantsfältet. 3. analfältet. 4. bakre
basfältet. 5. diskfältet, som i B utåt begränsas af yttre eller stora tvärribban (d’)- 6. axillarfältet.
7. bakhörnsfältet med vingfliken (a). 8. submarginalfältet. 9, 10. kantfält. 11. framkantsfältet.
tid deras studium af stor vigt för dem, som närmare syssla med dessa så mycket
försummade djur.
Larverna uppehålla sig i stillastående vatten, i fuktig jord, i ruttnande djur
eller växtämnen, i lefvande växter eller till och med såsom parasiter i andra larver
och i eller på varmblodiga djur. Hudömsningarna äro helt få. Hos några urskiljer
man ett tydligt hufvud, som innesluter mundelar och hjerna samt bär pannspröt, ja,
till och med ögon. Hos andra finnes en sorts kitinkapsel kring mundelarne
(käkkapsel), men hjernan ligger bakom den samma, så att den således ej kan anses för
ett verkligt hufvud; hos det stora flertalet finnes slutligen intet spår af något hufvud,
utan rnunöppningen ligger blott i spetsen af kroppens främre, vanligen starkt
afsmalnande ände. Egentliga fötter felas, nien ersättas af borst eller borstbeklädda
vårtor, som göra god tjenst vid krypandet. Med afseende på förpuppningen och sättet
för insektens kläckning fördelas tvåvingarne i tvenne afdelningar. De larver, som
tillhöra första afdelningen, afstryka larvhuden vid förpuppningen eller förpuppas i
larvhuden, men i båda fallen öppnas så väl puppan som larvhuden, när insekten
kläckes, genom en T-formad öppning, d. v. s. en längsgående och en tvärgående
springa. Den andra afdelningens larver förpuppa sig alltid inom den tillhårdnade
larvhuden, som vid kläckningen öppnas medelst ett rundadt lock. I enlighet med
dessa grundväsentliga olikheter i utvecklingen indelas tvåvingarne numera på
följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
