- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
89

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MYGGOR. 89

förtära frömjölet (?) samt suga saft ur det ännu mjuka kornämnet. Arten har blott
en afvel om året. - Hos några till denna grupp hörande myggor (t. ex. Miastor
metraloas) har man upptäckt det märkvärdiga förhållandet att larverna föröka sig
genom en sorts inre knoppbildning och på det viset föda af sig andra larver.

Myggor (E’u c epli ala). - Myggorna igenkännas lätt på sin långsträckta kropp,
sina långa, trådsmala ben, som lätt afbrytas vid ovarsam beröriug, samt på sina
mångledade, oftast särdeles prydliga pannspröt och långa muntrådar. I Europa förekomma
omkring 1000 och i Sverige ungefär 800 arter, och oerhörd är den mängd individer
af samma art, som stundom uppträder i synnerhet i vattenrika trakter under varma,
fuktiga somrar. Larverna, som genom ett verkligt hufvud skiljas från alla andra
tvåvingars larver, lefva och utvecklas ofta i vatten, framför allt i små stillastående
vattensamlingar. Honorna till många arter äro sorgligt ryktbara såsom blodsugaude
plågoandar; hannarne åter finna sitt nöje i oskyldig dans. I det varma Sydamerika
kallar man stickmyggan med ett portugisiskt namn »Mosquitos», hvilket helt enkelt
betyder mygga, fluga (musca). Vissa trakter äro för deras skull alldeles obeboeliga.
Vid Orinoco är första irågan man gör en vän om morgonen: »huru hafva jankudos
och inosquitos uppfört sig i natt?» Nästan hvarje tid på dygnet har derstädes sin
egen art. Äfven i de vattenrika trakterna i höga norden, t. ex. i Lappland,
Finmarken, på Grönland o. s. v. äro flera olika arter ytterst talrika. Att mygglarverna
äro en för fiskar begärlig föda är bekant; mindre kändt torde vara, hvad Liv ing s t ön e
berättar, att invånarne vid Nyassasjou i Afrika af otaliga småmygg, som de nattetid
uppsamla, baka kakor, hvilka smaka likt kaviar. - De här nedan omtalade
grupperna kunna lätt skiljas genom följande kännetecken:

A. Hufvud utan punktögon. - Larverna lefva nästan alltid i
vatten. .- Puppor ofta rörliga.

a. Framkantsribban sträcker sig äfven långs hela vingens
utkant; vingribborna klädda med fjäll liknande fjärilarnes...... 1. Egentliga myggor (Culicidcv).

fi. Kantribban når endast till vingens spets.

1. Kropp, ben och antenner spensliga; dessa senare ofta
fjäderlika. Vingar smala ined jemntjocka ribbor..................... 2. Fjädermyggor (Chironomidm).

2. Kropp undersätsig; ben kraftiga; antenner korta och tjocka.
Vingar mycket breda, deras ribbor utåt mycket fina, ljusa

och otydliga.............................................................. 3. Knott (Simuliida’,).

B. Hufvud med 2-3 punktögon. - Larverna i jord eller i
multnande växtdelar, i synnerhet i svampar. - Puppan orörlig.

«. Antenner langa, spensliga, längre än mellankroppen. Höfter

starkt förlängda......................................................... 4. S va m p m y g g o r (Mycetopldlidce).

fi. Antenner korta, med breda, plattade leder. Ben grofva, tjocka.

Vingar breda.............................................................. 5. Härmyggor (Bibionidce).

Egentliga myggor. - Ringlade stickmyggan (Culex annulatus, fig. 62) har
liksom alla sina samslägtingar ett långt framsträckt sugrör. Hos hannen äro muutrådarne
håriga och längre än sugröret samt Pannspröten fjäderlika. Något dylikt får man dock
aldrig se på en mygga, som sätter sig på huden for att suga blod, ty det är alltid en hona,
och hon har helt korta muntrådar samt endast borstiga pannspröt. Dödar man en
mygga under det hon suger, händer lätteligen att spetsen af stickborsten qvarstannar i
såret och gör att detta smärtar mera, än om hon ostörd får fullborda sitt verk. En något
mindre, men kanske ännu allmännare art är Culex pipiens, som saknar vingarne*
mörka teckningar och har enfärgade fötter. Bådas larver (»knutmaskarne») ser man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free