Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROFFLUGOR. SVÄFFLUGOR.
95
Rofflugor (Asilidae). - Blod är, såsom vi hafva sett, honbromsarnes lösen,
blod är också rofflugornas, dock ej varmt och rödt blod utan sådant som flyter i
insekternas kropp. Rofflugornas kropp är långsträckt, smal och grofhårig, sugröret
står vågrätt eller snedt framåtrigtadt, och vingarne ligga under hvilan platt öfver
kroppen. - Larverna lefva inuti murkna trädstammar eller i jorden och förtära andra
insekters larver. De afstryka sista larvhuden och förvandlas till en lindad puppa.
Öländska hökflugan (Dioctria oelandica) är utbredd öfver nästan hela
Europa och träffas allmänt på buskar. Lurande sitter hon på ett blad i den här
afbildade ställningen (se fig. 68, a) och störtar sig på myggor, flugor och spindlar.
Vingar och kropp äro svartglänsande, men benen äro rödgula.
Rofflugorna (Laphria) äro allmänna i skogar, der de på stubbar, vindfällen
och trädstammar lura efter rof. Deras flygt är ganska snabb, men de flyga ej långt
förr än de sätta sig. De äro nyttiga derigenom, att de döda en mängd skadliga
Elg. 68. a. Öländsk hökfluga (Dioctria oelandicaj. b. Empis tessellata. c. Anthrax morio jemte
dess pupphölje.
insekter. Gula rof flugan (L. gilva}, som är allmän i barrskogar, synes till höger
på vår gruppbild (fig. 67) under bromsarne, sysselsatt med att utsuga sitt rof.
Sväfflugor (Empidce och Bombyliidae-}. - Den förra af de familjer, som vi
sammanföra under detta namn, står nära rofflugorna både till utseende och
lefnadssätt, ty dess medlemmar suga ej blott blommornas safter, utan äfven insekters blod.
Empis tessellata (fig. 68, b) är en af de största arterna i slägtet, brungrå med
ljusare fläckar på bakkroppen och hos oss ej sällsynt i maj och juni.
Arterna af slägtet Anthrax, som tillhör den senare familjen, synas ofta sväfvande
öfver blommor, torra, sandiga fält eller framfor solbelysta väggar och murar. Flera af
dem äro utmärkta af en ovanlig färgteckning, i det att vingarne till inre hälften äro
djupt svarta, till den yttre ljusa, hvitaktiga med skarp färggräns (se fig. 68, c). Genom
fransmannen Fabre’s sinnrika forskningar har helt nyligen ett oväntadt ljus kastats
öfver dessa djurs utvecklingshistoria. Länge har det varit bekant, att de lefva såsom
parasiter hos bin (Andrena, Chalicodoma, Osmia m. fl.) och en del andra insekter, men
ingen har vetat, huru flugans ägg eller larver inkomma i binas boningar. Fabre fann.
att flugan (Anthrax sinuata och trifasciata, fig. 69), då hon ilar fram och åter utanför
binas boningar i marken eller i en trädstam, blixtsnabbt sätter sig här och der i
närheten af ingången till ett bo och der afsätter ett ägg. Ur ägget framkommer en helt
liten larv (fig. 69, a), som visserligen saknar fötter, såsom alla andra fluglarver, men
med tillhjelp af långa borst, som utgå från de tre första ledernas sidor, rör sig ganska
lätt och fort. Denna lilla, så godt som osynliga varelse uppsöker biets bostad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
