Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
LEDD JUR. INSEKTER. SKALBAGGAR.
bakom sig så, att derigenom bildas en vall rundt omkring det döda djuret, hvilket
småningom till följd af sin tyngd sjunker. Det är otroligt huru hastigt dessa
djur utföra sitt arbete; inom en liten stund är en hel mullvad försvunnen, blott
en liten jordhög antyder stället der han låg, och slutligen utjemnas äfven den.
I rigtigt lös jord nedsänka de liken 15-30 cm. djupt. Men de göra ej detta för
a att åt sig gömma en läckerbit, utan för
att deri nedlägga sina ägg. Inom mindre
än fjorton dagar framkläckas derur larver,
som lefva af aset. För att förpuppas går
larven något djupare ned i jorden.
Utvecklingen går hastigt, så att på ett år
två eller tre generationer hinna utbildas.
Imago föder sig af större, obegrafna as,"
som förtäras intill benen. Flera arter
hafva liksom denna orangegula tvärband
på täckvingarne samt gul antennklubba;
de stora arterna, N. humator och N.
ger-manus (fig. 88, c), äro enfärgadt svarta.
Arterna af slägtet Silpha äro mindre
och i allmänhet helt svarta. Till de
vanligare hör Svartglänsande skin n ar e n (S. atrata, fig. 89, a), hvars larver
understundom förstöra hvitbetor. Larven förpuppar sig 25-40 mm. uuder jordytan. Ungefär
10 dagar derefter framkommer skalbaggen, som. of ver vintrar under mossa.
Fig. 89. a. Svartglänsande Skinnare (Silpha
atrata) med larv. b. En histerart (Hister jime-
tarius). Nät. st.
Histerider (Histeridae). - Hit höra ofvan platta, knappt medelstora
skalbaggar, hvilka förete en viss likhet med sköldpaddorna, så väl genom sin afrundade
och mycket hårda kropp, som genom sina långsamma rörelser och vanan att vid
mötande faror draga in hufvud och ben och låtsa sig döda. Pannspröten äro klubblika
i spetsen, men brutna, och täckvingarne äro afstötta i spetsen. Histeridernas vanliga
färg är svart med eller utan metallglans; sällan förekomma röda fläckar på
täckvingarne. De lefva i spillning eller i döda djur, några hos myror eller under bark.
De långsträckta larverna likna kortvingarnes. På grund af den utomordentligt lilla
rnunöppningen kan födan, som helt visst utgöres af både lefvande och döda djur samt
växtämnen, endast upptagas genom sugning.
Inemot 1300 arter äro kända, utbredda öfver hela jorden. I Sverige förekomma
omkring 50 arter tillhörande slägtena Hister (fig. 89, b) och Saprinus.
Änger (Dermestidae). - Hit hörande arter lefva af djuriska ämnen och
anträffas derför på as och i naturaliesamlingar, men äfven i menniskoboningar, hvarest
de uppsöka skafferierna samt ylletyg och pels verk och kunna göra stor skada. Några
lefva i blommor eller murken ved. De föra alla ett kringstrykande lif och förstå
att mästerligt förställa sig både såsom larver och fullväxta. De draga in sina korta
ben och sina klubblika pannspröt och låtsa sig sedan vara döda; då en fara hotar,
kunna de länge förblifva i denna ställning. Larverna, som genom sin glupskhet göra
den största skadan, utmärka sig genom en yfvig, tät och hal hårbeklädnad, som
döljer deras kropp och gör dem lika en massa hoptofvade hår, då de hålla sig stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
