Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMHORNADE. BLADHORNADE.
119
Den Heliga pillerbaggen eller Mtimiebaggen (Ateuchus sacer,åg. 94) är en
både på grund af sitt lefnadssätt och i kulturhistoriskt hänseende anmärkningsvärd
skalbagge, som finnes i medelhafstrakterna och spelade en framstående roll i de gamle
egypternes djurdyrkan. De funno nemligen i dessa skalbaggars verksamhet och utseende
en bild af verlden, solen och den modige krigaren, och framstälde dem derför pä
sina grafvårdar och i templen, der de funnos uthuggna i sten i jettelik storlek (de s. k.
»Scarabäerna»), Aelian skrifver om dem: »Skalbaggarne äro alla honor; de bilda
kulor af spillning, rulla bort dem, rufva dem i 28 dagar, hvarefter ungarne
framkomma», och Plinius säger: »De göra oerhörda piller af spillning, rulla dem
baklänges med fötterna, lägga in i dem små maskar, hvarur nya skalbaggar af deras
art skola framkomma, och skydda dera för vinterns kyla». Sådana voro de gamles
föreställningar om mumiebaggens utveckling!
M<^<i’^m !W^’-Ui:L«WWWWVMW?-^
Fig. 95. Kopparn g pillerbagge (Ateuchus variolosus) i nät. st., omgifven af förminskade scarabäer.
Fig. 94 visar oss djuret, egendomligt genom sina sex tänder pä hufvudets
framkant, de fingerlikt tandade främre skenbenen, som alldeles sakna fötter, den ensamma
sporren på de öfriga samt de i en öfre och en nedre hälft delade ögonen. Den
andra här afbildade arten (A. variolosus, fig. 95) härstammar från samma trakter
och utmärker sig genom de egendomliga, ärrlika gropar, som finnas på täckvingar
och halssköld.
Alla arter af slägtet (de flesta, omkring 77, finnas i Afrika, endast ett par i
Asien) föra samma lefnadssätt. De lösskära med hufvudets tänder bitar från större
massor af spillning, bearbeta och rulla dessa sedan, tills de antaga formen af kulor
och nedgräfva slutligen kulorna i jorden. Ofta hjelpa ett par hvar andra med en
kula, och båda könen deltaga i arbetet. Man har hittills ansett, att dessa kulor alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
