Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
LEDDJUR. INSEKTER. SKALBAGGAR.
Till Säckbaggar n e (Clythra) höra valsformiga djur, hvilkas halssköld
baktill är nästan lika bred som täckvingarne. Täckvingarne äro röda eller gula med
eller utan svarta fläckar. Larverna dölja sig i ett svart, säcklikt fodral, som de
bereda af sina exkrenient och hvaruti de öfvervintra och förpuppas. De träffas ofta i
myrstackar; af hvilken anledning är okändt.
Mindre, men af liknande form och mera glänsande äro de 700-800 arterna af
slägtet Cryptocephalus. I Sverige finnas nära 30 arter, bland hvilka den
smaragdgröna C. sericeus, som helst uppehåller sig i gula blomkorgar (t. ex af Hypochoeris
och Hieracium), är en af de allmännaste.
Guldpyttorna (Chrysomela) hafva ofvan kullrig, under plattad kropp. Deras
larver äro färgade och lefva fritt på växternas blad. Hvarje art lefver merendels på
sin bestämda växtart, af hvars blad larven lefver. På asp har mau de svartblå,
röd-viugade C. populi och tremulas, på pil den lilla ytterst allmänna svartgröua C.
vid-gatissima m. fl., på gräs den stora, praktfullt metallglänsande G. graminis, på nässla
den mindre, men nästan ännu vackrare C. fastuosa, på johannisört C. hyperici, på
potates C. decemlineata o. s. v. Sistnämnda art, den beryktade Coloradoskalbaggen
(fig. 125, a-c), härstammar från öfra Missouri och Arkansas, men har med stor hastighet
utbredt sig öfver hela Nordamerika, förhärjande potatesfälteu. Den är halmgul med
a bed
Fig. 125. a. Coloradoskalbagge (Chrysomela decemlineata) med b. larv och c. ägg. d. Chrysomela
juncta. Nät. st.
svarta fläckar på halsskölden och fem svarta långsgående streck på hvardera täckvingeu.
Larven är smutsgul med svarta fläckar. Honan säges lägga ända till 700 aflånga,
gula ägg på bladens undra sida, hvarigenom dess hastiga förökning förklaras. Ehuru
åtminstone en gång öfverförd till Europa, tyckes dock faran för dess spridning här ej
vara så stor, som man i första förskräckelsen trodde. Försigtighet med amerikansk
potates kan dock aldrig skada. Djuret finnes aldrig i sjelfva potatesarne, utan kan
endast medfölja jorden. Äro således potatesarne rena, kan ej något djur med dem
öfverföras. En mycket närstående art, C. juncta (fig. 125, d), äfvenledes från
Nordamerika ehuru från sydstaterna, är här afbildad till jemförelse.
Bland Löfbaggarne, hvaraf 20 arter finnas i Sverige, vilja vi endast omnämna
den violettblå Al-löfbaggen (Galeruca alni, fig. 126, a-c), som har fint punkterade
täckvingar och är rätt allmän. I juli träffar man dess svarta larver i mängd på
al-lÖf, som de nästan skelettera.
Bekanta och delvis illa beryktade äro några små, ofta i massor uppträdande
bladätare, som på grund af sina förtjockade bakben hafva förmåga att hoppa och
derför fått namnet Jordloppor eller bättre Loppbaggar (Haltica). Öfver allt på
jorden finnas de i talrika arter. De öfvervintra vanligen såsom utbildade och börja
tidigt på våren sin verksamhet, som blir mest förderflig derigenom, att de angripa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
