Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖSS. 165
sting, att en sockerhaltig saft utflyter, som intorkar och affaller eller upplöst af regn
neddryper och förekommer i handeln såsom ett slags manna.
Polska cochenillen eller Johannisblod (Porphy rophor a polonica) var känd
i Europa långt före den amerikanska cochenillen. Arten lefver på roten af några
sandväxter, framför allt Scleranthus perennis och Herniaria glabra, och träffas i flera
af Europas länder, enligt Linné och Modéer äfven i Sverige. Djurets utveckling är
egendomlig och ännu ej fullt känd. Hannen har till skilnad från alla föregående
facetterade ögon, håriga vingar och en hårtofs i bakkroppens spets. Honan är
halfklotformig, 2-3 mm. lång. Larverna skyddas och omslutas af ett klotruudt
hölje. Innan man kände den billigare och bättre mexikanska, insamlades denna art
mycket i flera slaviska länder och utgjorde en ej obetydlig handelsvara; ensamt från
Podolien lär årligen hafva utförts omkring 400 kg., värderade till 8-10000 polska
gulden.
En annan närstående, besynnerlig art är Jord per lan (Margarodes formicarum),
som är innesluten i ett hölje, liknande en perla, och träffas i jorden vid myrstackar
i Vestindien och Sydafrika.
Rörligast af alla sköldlöss är den äfven i Sverige ej sällsynta Rör sköldlusen
(Orthezia urticce), som träffas på nässlor och allehanda andra växter. Kroppen är
täckt af ett snöhvitt lager af fina rör eller trådar, som afsöndras från bakkroppen.
Honan bär äggen i en stor säck, som hon släpar med sig.
B) Parasitiska.
Löss (Pediculidce). - Dessa besvärliga snyltgäster hos menniskor och
däggdjur - på foglar finnas inga löss, utan endast de snarlika pelsätarne - sakna alla
spår af vingar, hafva trådlika, 5-ledade pannspröt och 2-ledade tarser med en stor
krökt och hvass ändled (klo), som kan fällas till baka för att gripa om hårstrån och
dylikt. Ögonen äro mycket små och enkla. Sugröret, som kan ut- och indragas,
har vid spetsen flera rader af små hållhakar och inuti 4 korta stickborst. Lössen
föröka sig hastigt. De päronformiga äggen, »gnetterna», fastklibbas vid håren; efter
8 dagar framkommer ungen, som i allt utom storleken liknar modern. Efter 18 dagar
äro hufvudlusens ungar fullväxta. Leeuwenhoek har räknat ut, att en hona efter
8 veckor kan hafva en afkomma af 5000 individer.
Hos slägtet Pediculus öfvergår mellankroppen småningom och utan gräns i
bakkroppen. Af detta slägte lefva på menniskan 3 arter: Hufvudlusen (P. capitis)
i hufvudhåret, Klädlusen (P. vestimenti)* som är större, smärtare och blekare och
lefver på kroppen, döljande sig i kläderna, samt Flatlusen (P. inguinalis), som är
mycket kortare och bredare och på håriga ställen rent af gräfver sig delvis in i
huden.
Arterna af slägtet Hcematopinus, som utmärker sig derigenom att bakkroppen
genom en djup inskärning är väl skild från mellankroppen, lefva allesammans hos
däggdjur, äfven hos skaldjur, men ej på hvalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
