- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
170

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 LEDDJUR. INSEKTER. GNAGAREINSEKTER.

beräkna, hvilket utomordentligt antal ägg hon lägger. - Om arbetarnes sysslor är
redan taladt; huru vida soldaterna deltaga i tillredningen af födan för drottningen
och ynglet är väl ännu ej afgjordt, ehuru många antaga det. Säkert är, att de bilda
ett slags skyddsvakt för de öfriga i samhället. Om en termitboning öppnas på något
ställe, så försvinna arbetarne, och soldater framsträcka genast hotande sina hufvuden
rundt omkring öppningen, bita vildt omkring sig och låta höra ett hväsande ljud,
hvilket lär uppkomma, då deras kraftiga käkar öppnas. Efter någon tid våga sig
arbetarne fram under skydd af soldaterna för att bota skadan. Börjande vid öfre
kanten klibba de fast bit på bit, som de föra dit med munnen och sedan blanda
med spott.

Öfver största delen af Kaplandet, öfra Natallandet och en del af trakten norr
om Oranjefloden utbreda sig kupolformiga kullar, byggda af Termes capensis, af
T. angustatus eller af båda. Dessa arter kallas af traktens bönder »Ilysmieren» och
lära äfven vara verkliga steppdjur, ty de äro utbredda öfver en trakt, der det ej finnes
så mycket ved, som fordras för att få en kittel vatten att koka. Deras vanliga föda
utgöres af torrt gräs, som de skörda på ljusa dagen, afbita i långa stycken och sedan
hastigt släpa in i sina gångar. - En slätt af flera qvadratmil yta vid Santarem i
närheten af Amazonfloden är fullkomligt ouppodlad och i alla rigtningar beströdd
med termitkullar. Några se ut som låga, rundade käglor af omkring 50 cm. höjd,
andra uppnå en höjd af 1,5 till 1,8 m. vid en t var linie af 60 till 90 cm., äro formade
som oregelbundna tärningar och ega stor likhet med sandsteusbildningar. De först
nämnda äro utförda af en enda art, som i utomordentligt stort antal arbetar på
byggnaden, och innehålla blott en äggläggande hona, den s. k. drottningen, samt en fullväxt
hanne. De stora kullarne deremot äro ett verk af flera olika arter, som bo i olika delar
af byggnaderna och uppföra sina kamrar af olika byggnadsämnen. Hos en af de
termitarter, som bebo dem och hvilken art förmodligen är den egentlige grundläggaren af
dessa nästen, beror icke koloniens tillväxt af ett enda par: man har i deras kamrar
funnit mer än femtio könsindivider. Ytterligare andra arter bygga der små kullar i
skuggiga snår. Några lefva blott under jorden, såsom den största brasilianska arten
(Termes grandis), andra åter på träd. En art, som bebor ett jettestort träd,
bekläder så småningom stammen med en svart massa af hoptorkad jord, en annan bildar
runda utväxter kring grenarne, en tredje bebor vackert borrade gångar i fina grenar
och qvistar och tyckes bestå af familjer med mycket ringa antal medlemmar. Alla
dessa olika lefnadssätt beteckna alltid olika arter. Hela området innanför Santarem är
tätt betäckt af termitkullar, och alla äro förenade med hvar andra genom ett system
af gator, öfverbyggda med samma ämne, af hvilket kullarne bestå. Sålunda kan man
betrakta hela massan individer af denna termitart såsom en enda, stor familj. Der
finnas nästen af hvarje storlek, från små klimpar kring en grästufva till de största
kullar. Utan tvifvel vandra de s. k. pupporna äfvensom några imagines och larver
från öfverfylda nästen till nybyggda, och de täckta vägarne äro blott förlängningar
af gångarne i termitboniugarua.

Kullarne hafva icke alltid de hittills omnämnda formerna och till och med i
Afrika likna de ej alltid höstackar, negerbyar eller bakugnar. På ett 90 till 120 cm.
högt, valsformigt underlag finner man stundom ett kägellikt tak, som skjuter ut flera
centimeter åt alla sidor. Burmeister jemför de nästen, han såg på sin resa från
Rio de Janeiro till Lagoa-Santa, med jettestora potates, till färgen liknande granitblock.
På ön Bänka finnas sådana, som påminna om grafvårdar; i Australien har man sett
spetsiga käglor af 90 till 150 cm. höjd och knappt 30 cm. bredd vid foten, stående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free