Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
LEDDJUR. SPINDELDJUR. SPINDLAR.
jorden, finnas i Europa blott i Medelhafstrakterna. Den äkta eller Apuliska
taranteln (Tarentula fasciiventris, fig. 180) är en stor, ända till 37 mm. lång, vacker
spindel af gulgrå färg med svarta teckningar och rödgul buk. Han förekommer ej blott vid
Tarent (hvaraf namnet) i Apulien utan äfven i andra delar af Italien, Spanien o. s. v.
och har gjort mer väsen af sig och gifvit upphof till flere fördomar än något annat
såsom giftigt ansedt djur. Hans bett ansågs nemligen under århundraden såsom
orsaken till en epidemisk, nervös sjukdom, den s. k. »tarantismen», som mot slutet af
medeltiden blef gängse i södra Italien och yttrade sig på de mest olika och
besynnerliga sätt; vanligen grepos de »bitne» af djup melankoli, ledo af sömnlöshet, kräk
-ningar, darrning, hj er (klappning och många andra krämpor. För att bota dem,
spelade man för dem vissa melodier, efter hvilka de dansade till dess de utmattade
och badande i svett föllo ned såsom döda, hvarefter de buros i säng, fingo sofva ut
och vaknade återstälda. Sjukdomen brukade dock ofta återkomma vid samma tid det
följande året, stundom många år efter hvar andra och medförde vanligen döden, om
den ej på nämnda sätt botades. Småningom har denna epidemi upphört och man
har till och med velat påstå, ehuru med orätt, att den aldrig funnits och att den ej
varit annat än förställning och bedrägeri. Deremot är det genom flera försök
bevisadt, att den ännu i dag i Italien så fruktade tarantelns bett ej medför någon svårare
olägenhet, och spindeln har således ej kunnat vara orsak till »tarantismen», hvilket
dessutom äfven framgår deraf, att denna sjukdom under medeltiden äfven visade sig
i Tyskland och andra nordliga länder.
Hoppspindlar (Saltigradae). - Stark, hög bakkropp med bred, afplattad
rygg, liten bakkropp med korta spinnvårtor samt i allmänhet korta och kraftiga ben
adb
\ l
<5OOq
’o o \
O O \
Fig. 181. Gördelhoppspindel (Epiblemum cingulatum). a. hona. b. hanne. c. ögonen sedda
ofvanifrån; alla förstorade, d. spindeln i naturlig storlek.
utmärka de spindlar, som vi sammanfatta under denna benämning. De äro i allmänhet
temligen små och ofta utmärkta genom brokiga och lysande färger. De spinna ej
nät, utan ströfva omkring och kasta sig med ett hopp öfver sitt byte. - Äggen
förvaras i en rund, hoptryckt säck, som honan bevakar under stenar, på plantor o. s. v.
Denna grupp är i synnerhet mycket talrik i de heta klimaten.
Redan de första vårdagarne ser man på soliga väggar, staket, fönster o. s. v.
Harleki 11-hoppspindeln (Epiblemum scenicum). Uppmärksam spatserar han hit
och dit, spejande efter byte. Har han fått sigte på en liten fluga eller mygga, smyger
han sig försigtigt närmare och sitter snart med ett hopp på hennes rygg; tråden,
som han alltid drager med sig, hejdar honom, om han faller. Ett eller ett par bett
sätta snart flugan ur stånd att göra motstånd; spindeln går nu till baka, bärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
