- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
226

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

LEDDJUR. SPINDELDJUR. HAFSSPINDLAR.

kan komma af sig sjelf utan alltid genom smitta, i det att djuren eller deras ägg
öfverföras omedelbart eller medelst klädespersedlar, sängkläder o. s. v. Det djur,
som förorsakar sjukdomen hos menniskan, kallas Menniskans Skabbqvalster eller
helt enkelt Skabbdjuret (Sarcoptes scabiei, fig. 192).

Skabben uppträder som fina, linieformiga
upphöjningar på huden, i synnerhet der öfverhuden är tunn,
såsom mellan fingrarne, på handleden, knäna o. s. v.;
dessa linier, som motsvara de gångar, djuret gnagt sig
under ytan, börja med en punkt, der det gräft sig in, och
sluta med en liten blåsa eller pustel, hvaruti det
uppehåller sig. Det är hufvudsakligen honorna, som gräfva
gångarne och vistas i dem, hvaremot hanuarne och larverna
hålla sig mera på ytan och snart lemna de gångar, som
de allt emellanåt gräfva, hvarigenom de förorsaka den
mesta klådan. Sjelfva djuren äro af tre slag, nemligen
), sexbenta larver samt åttabenta hannar och honor. Hanuarne
hafva häftskifvor ej blott på de två första utan ock på
det sista fotparet; honorna deremot hafva långa borst på
de båda sista benparen och häftskifvor endast på de två främre. Enär detta lilla
djur ensamt är orsak till sjukdomen, botas denna både fort och säkert genom
användande af svafvelbad eller smörjning med svafvelhaltiga salvor.

Andra arter förekomma på våra husdjur, såsom hunden, katten, hästen, svinet
o. s. v.

Hårsäcksqvalster (Demodicidae). - Hit höra mycket små och lågt stående
qvalster, som hafva en långsträckt, fint tvärringlacl kropp med 4 förkrympta benpar

och en sugsnabel med stilettlika mandibler
samt treledade palper. De lefva i hudens
hårsäckar.

I början af 1840-talet upptäckte man
i hårsäck ar ne hos menniskan ett qvalster,
som väckte allmänt intresse och sedan i
andra former återfunnits hos flera husdjur,
hos räfvar och andra. Menniskans
hår-säcksqvalster (Demodex folliculorum, fig. 193) finner man i synnerhet i samband
med de s. k. »hymaskarne» på näsan, öronen, halsen o. s. v. Dessa hymaskar äro
sjelfva ej annat än fettproppar, hvilkas öfre ände blifvit svart af dam och smuts,
men i bottnen af den fördjupning, hvari de sitta, lefver det lilla djur, som vi här se
i 600 gångers förstoring.

FJERDE ORDNINGEN:

Hafsspindllar (I? a n t o p o cl a).

Hit höra egendomliga djur, som än blifvit räknade till spindeldjuren, än till
kräftdjuren och sannolikt i en framtid komma att uppställas såsom en egen klass bland
leddjuren. De lefva uteslutande i hafvet mellan tång och alger, under stenar o. s. v.

Fig. 192. Menniskans
Skabbqvalster (Sarcoptes scabiei),
hona, sedd från buksidan, i
80-faldig förstoring.

Fig. 193. Menniskans hårsäcksqvalster
(Demodex folliculorum), 600 gånger förstoradt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free