Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 LEDDJUR. KRÄFTDJUR. TIOFOTINGAR.
För att underlätta bestämningen af hit hörande djur, meddelas här en kort
öfversigt af de un dera f delningar, i hvilka de pläga indelas och hvilka allesamman
ega en eller flere representanter inom den skandinaviska hafsfaunan.
I. Alla gångfötter fästa på samma höjd.
A. Munöppning ej smalare framtill.
*. Ögonhålor framätrigtade.
a. Framkropp mer eller mindre 4-sidig, framtill tvär; stundom tvär-oval ...... 1. Catometopa.
/?.t Framkropp framtill bågböjd.................................................................. 2. Cyclometopa.
**. Ögonhålor rigtade åt sidorna. Framkropp _ of ta st triangulär, framtill
spetsigt utlöpande....................................................................................... 3. Oxyrhinca.
B. Munöppning smalare framtill (derigenom 3-sidig).......................................... 4. Oxystomata.
II. Det sista eller de båda sista paren gångfötter fästa högre (närmare ryggsidan)
än de öfriga ............................................................................................. 5. Notopoda.
Till den första af dessa grupper (Catometopa) höra flera slägten, som tidtals
eller under större delen af året lefva på land. Mest bekant bland dessa är den
Vanliga landkrabban (Gecarcinus ruricola), som förekommer i Vestindien. En
gång om året lemnar hon sin vistelseort, som vanligen befinner sig l-2 timmars väg
från kusten, och vandrar ned mot hafvet. Detta sker för att i vattnet afsätta äggen,
hvilka, liksom hos kräftan, i stort antal äro vidfästa bakkroppens undra sida.
Sedan krabban återkommit till sitt egentliga hemvist, försiggår hudombytet, som tar
i anspråk vid pass en månad och försiggår i en med torra löf fyld hålighet, hvars
öppning med omsorg tillslutes. Det är under denna tid som hennes kött anses läckrast
och som hennes gömställen derför med ifver uppsökas af inbyggarne i dessa trakter.
Uteslutande landdjur äro de med fyrsidig ryggsköld försedda snabblöpande
Sandkrabborna (OcypodaJ, hvilka knappt en dag kunna hållas vid lif i vatten och
nedsläppta i detta mycket snart förlora rörelseförmågan. De andas följaktligen
uteslutande atmosferisk luft, som inkommer i andedrägtssäcken bakifrån genom en
dold öppning, hvilken kan tillslutas. Anmärkningsvärd genom ryggsköldens rundade
eller rundadt-ovala form är den äfven vid Sveriges vestkust förekommande
Mussel-v ak tar e n (Pinnoteres}, så kallad med anledning af dess förekomst mellan skalen
af vissa musslor, t. ex. blåmusslan. Att denna krabba ej blott tillfälligtvis söker
ett dylikt skydd, utan ständigt är i behof deraf, framgår af hudens beskaffenhet,
som är vida mjukare än hos de fritt lefvande kräftdjuren och närmast kan jemföras
med eremitkräftans, som skyddar sin bakkropp i tomma snäckskal. Om sålunda
fördelen af detta samlif mellan musslan och krabban är vida öfvervägande på den
senares sida, torde dock, att döma af likartade förhållanden mellan andra djur,
krabbans högre utbildade sinnesorgan ej sakna all betydelse för dess värd. Företrädesvis
från denna senare synpunkt betraktades sedan gammalt förhållandet, och detta har
äfven gifvit anledning till det ofvannämnda slägtnamnet.
Till den andra gruppen, Bågkrabborna (Cydometopa), höra de allmännaste
af våra hafskrabbor, nemligen den öfver allt vid stränderna förekommande Vanliga
krabban (Carcinus moenas, fig. 203) samt den något djupare under ytan lefvande
stora ’Krabbtaskan (Cancer pagurus, fig. 204). Den förra, som genom hela sitt
uppträdande, sina lifliga rörelser och sin oerhörda glupskhet drager till sig
främlingens uppmärksamhet, finner vid våra kuster jemförelsevis ringa användning, under
det hon vid britiska och niedelhafskusterna fångas i stora massor och torgföres såsom
födoämne; den senare åter har äfven i vårt land funnit användning i hushållet och
vunnit anseende såsom en stor läckerhet. Af ringare storlek äro Simkrabboriia
(Portunus), som äfven tillhöra vår fauna; de förekomma vanligen på större djup än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
