Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
LEDDJUR. KRÄFTDJUR. DOLKSVANSAR.
framvisa talrika former, i nutiden deremot företrädes endast af det nämnda slägtet.
De utgöra en från alla nu lefvande kräftdjur ganska isolerad grupp, men ega deremot
i sin byggnad flere anknytningspunkter med spindeldjuren, särskildt skorpionerna.
Hos moluckkräftan betäckes kroppen af en större, half m anför mig främre
ryggsköld och en mot denna, genom en rak led rörlig, sexsidig bakre sköld. Mot den
senares bakre kant ledar en lång, dolklik svanstagg, som gifvit ordningen dess namn.
På ryggskölden märkas tvenne från hvar andra långt skilda ujurformiga
upphöjningar, de facetterade ögonen; längre fram finnas tvenne närmare hvar andra liggande,
enkla ögon. Munnen ligger långt till baka och omgifves af 6 par fötter med saxlik
a
Fig. 219. Moluckkräfta.
Fig. 220. Trilobiter.
a. Paradoxides, b. Calymene. Nät. st.
ändled; det främsta af dessa är mindre än de andra, utgår framom rnunöppningen
och förses med nerver från hjernan, hvarför det rättast torde betraktas såsom
ett sinnesorgan. Höftlederna på de följande paren hafva en rundad, tandad inre
kant och göra tjenst såsom käkar. Under bakre kanten af ryggskölden utgår ett
par skiflika bihang, som till sammans bilda ett slags lock öfver de 5 paren bladlika
fötter på bakkroppen, hvilka dels göra tjenst vid simningen, dels vid respirationen.
De enda i nutiden lefvande arterna förekomma vid långgrunda stränder på
4-11 meters djup vid Amerikas östkust (Florida, Carolina och Antillerna) samt
i Stilla oceanen (vid Moluckerna, Kina och Japan). Deras uppträdande på så vidt
skilda ställen torde rimligtvis finna sin förklaring deruti, att närstående former, som
lefvat i mellanliggande haf, dött ut och på grund af sitt lefnadssätt vid låga,
sandiga kuster - der de varit utsatta för luftens och bränningarnas inverkan - ej
likt andra i slam och lera på djupare vatten inbäddade kunnat bevaras till vår tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
