Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
LEDDJUR. KRÄFTDJUR. BLADFOTINGAR.
bihang (gälar). Hos slägtet Sranchipus saknas det hudveck, som bildar den
sköldlika betäckningen hos de öfriga; ögonen äro skaftade, rörliga. De flesta arterna
tillhöra sött vatten; en art, Saltkräftan (Sranchipus salinus), också förd till ett eget
slägte, Artemia, är märkvärdig derigenom att hon, förutom i hafvet, äfven förekommer
i konstgjorda saliner och i fastlandets saltsjöar. Så t. ex. finnes hon i södra
Frankrikes saliner, vid Triest och Odessa, i Egyptens och Fezzans salt- och natronsjöar. Vid
sistnämnda ställe äro dessa små kräftdjur enligt Vogel kända under namn af
»Fezzan-niask» och användas såsom föda, i det de knådas samman med dadlar till en deg.
Från salinen vid Greifswald, der de äfven finnas, berättas att djurens hastiga död af
arbetarne anses som bevis
för att saltlösningen
blifvit tillräckligt
koncentrerad genom afdunstning i
solen och egnar sig for
afsjudning.
Af stort intresse är den
af ryssen
Schmankie-witsch gjorda
iakttagelsen, att Artemia salina
genom att småningom
öfverföras i mera koncentreradt
saltvatten, generation efter
generation, förändras och
slutligen antager
karaktererna af den i starkt
salt-haltig t vatten funna och
såsom sjelfständig art
beskrifna Artemia
Muhl-hausenii. Denna senare
har derigenom bevisats
vara en genom
ogynsam-ma lefnadsförhållanden i
sin utveckling tillbakasatt
form. Men äfven i motsatt
rigtning lyckades det
samme forskare att
ådagalägga dessa formers sammanhörighet, då han nemligen, genom att gradvis förtunna
saltvattnet, så småningom fann de förändringar inträda, som utmärka den typiska
A. salina. Genom att ytterligare fortsätta i samma rigtning kom han till det resultat,
att A. salina i ett mindre salthaltigt vatten än det, der hon vanligtvis uppträder i
naturen, efter hand antager karakteren af en branchipusart (Sr. Schcefferij.
Hos slägtet Apus (fig. 221) är främre delen af kroppen täckt af en bred,
plattad ryggsköld, som bär Oskaftade ögon. Arterna af detta slägte lefva i smärre
sötvattensamlingar; vid dessas uttorkning dö de ut och försvinna för åratal, tills
de å nyo vid öfversvämningar eller häftiga regnflöden plötsligt uppträda i stora massor.
Förklaringen till detta förhållande ligger i äggens förmåga att behålla sin lifskraft
i det uttorkade slammet.
Fig. 222. Vattenloppa. Mycket förstorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
