Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
BLÖTDJUR. SNÄCKDJUR. LUNGSNÄCKOR.
skalniynning försedda arterna i allmänhet hafva större behof af fuktighet än de, som
hafva mindre mynning; så lefver t. ex. 8. Pfeifferi alltid omedelbart intill vatten och
går ofta ned i detta, under det S. amphibia ofta besöker träd och buskar på större
afstånd från vatten. Glassnäckan har ett tunt, genomskinligt skal, delvis betäckt af
en mantelflik.
I motsats till dessa föredraga ett par andra slägten torra, i synnerhet kalkrika
bergstrakter. Detta är fallet med Pupa, hvars flesta arter äro blott 10-15 mm., de
största 25 mm. långa; skalet är skruflikt vridet, ovalt eller valsformigt, och
mynningen i allmänhet tandad. Samma lefnadssätt fora äfven Locksnäckorna (Clausilia,
fig. 252 f och g), som utmärkas af ett venstervridet skal med talrika vindlingar
och utdragen trubbig spets. En for slägtet egendomlig bildning är ett slags lock,
det s. k. clausilium, som består af en utåt konkav, inåt konvex kalkskifva, hvars
öfre del genom ett smalt, elastiskt skaft är fäst vid pelaren. Det har samma uppgift
som det på andra snäckdjurs fot fästa locket, nemligen att gifva skydd åt djuret. Så
snart detta drager sig in i snäckan, böjer sig skaftet till följd af sin elasticitet nedåt,
hvarigenom skifvan tillsluter mynningen, och när djuret kryper ut, skjuter det med
sin rygg upp locket, som då faller in mellan tvenne lameller på pelaren och lemnar
Fig, 25é. Rödgul skogssnigel (Limax rufus). Kat. st.
djuret fri utgång. Man känner ungefär 400 lefvande arter; särdeles talrikt är
slägtet i Dalmatien, der man finner många dess arter öfver allt på klippor och torra
murar.
Den andra familjen, Sniglar (Limacidce), utgöres af lungsnäckor, som
antingen helt och hållet sakna skal eller hafva en inom manteln i ryggens främre del dold
liten kalkskifva eller ock bära ett yttre skal, som dock betäcker en ytterst ringa del
af kroppen. Hit höra våra allmänt bekanta Sniglar (Arion och Limax, fig. 254),
som i flera afseenden, t. ex. lunghålets läge, tungans bildning m. m., öfverensstämma
med rullsnäckorna. Den ända till 15 cm. långa, äfven hos oss förekommande arten,
L. maximus, är vanligen brun- eller svartaktig; den veckade, kölformiga bakänden
är hvitaktig. Den lefver ej sällskapligt och bör icke anses såsom skadedjur. Deremot
kan detta sägas om den gråaktiga, knappt 3 cm. långa Åkersiiigeln (L. agrestis),
som tidtals uppträder förhärjande på växtbrodden i åkrar och trädgårdar. Hvarje
djur lär under en sommar lägga flera hundra ägg; dessa träffas i klumpar af
omkring tjugu stycken på skuggiga ställen vid foten af stenmurar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
