Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
BLOTDJUR. SNÄCKDJUR. FRAMGÄLADE.
skjuter långt framom hufvudet och är skild genom en djup inskärning på hvardera
sidan från den öfriga delen af foten. Ögonen sitta ungefär på midten af de spetsigt
utlöpande tentaklerna. Manteln är framtill förlängd till ett långt andningsrör, hvars
bas ytterligare omgifves af en lång och smal flik. Arterna af detta slägte uppehålla
sig med förkärlek i klart vatten på sandbotten, der de röra sig ganska hastigt. Öfver
hundra arter äro kända från varmare haf.
Äfven arterna af ett annat slägte, Harpa, hafva en stor fot, som är bredare
än skalet och kan utsträckas till dess dubbla längd. Det vackra, äggformiga, mer
och mindre uppblåsta skalet igenkämies lätt på de parallela, skarpkantade
längdribborna, Ett egendomligt drag hos dessa snäckor är, att djuret drager sig till sammans,
så snart man oroar det, och dervid afkastas bakre delen af foten. Efter denna
sjelf-stympning synes djuret ej befinna sig rätt väl och håller sig länge inom skalet.
Undersöker man det ställe, der lösslitniugeii egt rum, finner man lätt, att tvärt
igenom foten går en stor vattengång, hvarigenom detta ställe blir svagare. Utan
Fig. 266. Svart olivsnäcka (Oliva maura). Nät. st.
tvifvel beror lösslitningen i detta fall, liksom sjögurkornas sj.elfstympning, på en
ofrivillig, krampartad sammandragning. Det förlorade stycket lär snart åter blifva ersatt.
Familjen Taggsnäckor (Muricidae). - De artrika taggsnäckorna hafva på
skalvindlingarna åtminstone tre rader eller band af knölar, veck eller taggar, som
sträcka sig ända upp till spirans topp. Af arter med lång kanal och långa taggar
må nämnas den i Medelhafvet allmänna Mur ex brandaris (fig. 267); hon lefver på
dyig botten, insamlas och torgföres i stora massor. En kortare, böjd kanal och
trubbiga knölar på valkarne utmärka en annan i samma haf, men på klippbotten, allmän
art, Murex trunculus. En märklig sak, som är förknippad med Murex’ och
Pur-puras naturhistoria, är purpurfärgen. En hel literatur hade uppstått öfver dennas
egenskaper och sättet för dess vinnande, utan att man kunnat komma till full
klarhet om den samma, till dess Lacaze-Duthiers genom sina utmärkta
undersökningar tillfredsställande löst denna fråga. Då denne naturforskare under sommaren
1858 i hamnen Mahon, biträdd af en fiskare, sysselsatte sig med insamling af
hvarjehanda hafsdjur, märkte han en gång att hans biträde med en trästicka
tecknade bokstäfver och figurer på sina kläder; teckningarna syntes till en början
gulaktiga. »De skola blifva röda», sade fiskaren, »så snart solen lyst derpå.» Trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
