Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVIRFVELSNÄCKOR. HAFSÖRON. SPRICKSNÅCKOR. SKALSNÄCKOR.
3;21
dunkel, gråaktig, i brunt eller gult stötande färg med fläckar eller band, nemligen
T. cinerarius och T. tumidus. Djuren röra sig icke medelst vågformiga rörelser af
hela fotsulan, utan derigenom att den ena sidohalfvan framskjutes omvexlande med
den andra.
Till de nämnda formerna sluter sig Ha fs ö ronens familj (Haliotidce), så kallad
på grund af skalets likhet med ett menniskoöra. Den sista vindlingen bildar den
vida större delen af skalet och är på venstra sidan försedd med en med kanten
jemn-löpande rad hål, genom hvilka djuret utskjuter trådlika bihang på foten och genom
hvilka vatten inkommer till gälarne. Ett öfver skalet framskjutande veck af
manteln bär gröna och hvita fransar och trådar. Skalets yttersida är ofta ojemn och har
föga lysande färger; innersidan deremot visar de vackraste färgskiftningar, bland
hvilka en koppargrön glans är förherskande. Hafsöron en lefva nära stranden, dock
så, att de vid ebben ej komma på det torra. Deras älsklingstillhåll äro klippstränder,
der de oftast hela dagen hålla sig dolda under
stenar, men under natten äro i rörelse för att
intaga föda, som utgöres af hafsväxter. Öfver
70 arter äro kända från varma och tempererade
haf; nordgränsen for slägtet är Engelska
kanalen. En i Medelhafvet allmän art är Haliotis
tulterculata.
S p r i c k s n ä c k o r (Fissurellidte). -
Bland hit hörande slägten, som hafva ett enkelt,
toppmösselikt eller skålformigt skal, må anföras
Fissurella och Emarginula, båda utmärkta af
en inskärning i skalet, hos det förra belägen
vid skalets topp, hos det senare vid
mynnings-kanten. Hos Fissurella skjuter ett af manteln
bildadt kort rör ut genom springan; hos båda
slägtena leder springan in till den med 2 gälar
försedda andningshålan. Begge dessa skalformer
företrädas vid våra vestra kuster, den förra af
liimida noachina, den senare af tvenne allmänt förekommande Emarginula-arter (E.
er a s sa och E. reticulata).
T,–
C"
En särskild underordning, Kransgälade (Cyclobranchiata), af de
fram-gälade snäckorna bilda de egentliga Skålsnäckorna (Patellidce, fig. 272), hos hvilka
gälarne äro ordnade i en krans rundt om foten under mantelkanten. Skalet är
nedtryckt-plattadt kägelformigt med äggformig mynning och framåt rigtad topp; på
dess insida synes ett nästan hästskoformigt intryck, fästpunkten för den muskel, som
förenar djuret med skalet. Hufvudet utlöper i en kort, tjock nos (d) och har två
långa, spetsiga trefvare (e), vid hvilkas bas på yttre sidan ögonen sitta.
Mantelkanten (b) är ofta fransad och under den samma löper en blott af hufvudet afbruten
krans af små gälblad (c); innanför dessa visar sig den breda krypfoteu (a). Tungan
är mycket lång och försedd med 6 rader tänder.
Brehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl.
21
Fig. 272. Algierisk skålsnäcka (Patélla
algiraj, underifrån sedd. Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
