Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
BLOTDJUR. SNÄCKDJUR. BAKGÄLADE.
som kan utsträckas och indragas; det träder ut ur bakre skalspringan. Foten har
stora, rundade sidoflikar, som, när djuret hvilar sig på bottnen eller kryper framåt,
betäcka en stor del af skalet. Detta är äggformigt, tunt, hornartadt och elastiskt.
Tager man djuret ur vattnet eller oroar det samma, så drager det hela kroppen till
sammaus, så att foten betäcker hela djuret, med undantag af en liten tresidig yta af
skalet. I detta tillstånd har det utseendet af en liten slemkula eller blåsa, hvilket
också gifvit anledning till dess namn. När djuret kryper framåt, höjer och sänker
det oupphörligt hufvudet och böjer framkroppen åt sidorna; fotflikarne skjutas
omvexlande framåt och slås till sammans öfver skalet. Genom att hastigare upprepa dessa
rörelser med flikarne, som slås kraftigt ut åt sidorna, kan djuret äfven höja sig öfver
bottnen och simma uppåt.
* .
Aggen läggas i långa och slingrande, 2-3 mm. tjocka snören på hafsväxter.
Af det närstående slägtet Cylichna förekomma tvenne former, C. alba och C.
cylindracea, vid vår vestkust. De hafva ett fritt, 8-9 mm. långt skal, i hvilket
djuret helt och hållet kan draga sig till baka; man träffar dem på lerbotten, från
helt grundt vatten ned till flere hundra meters djup.
Fig. 278. Blåssnäcka (Acera bullata). 2-faldig förstoring.
På lerbotten uppträda äfven arterna af ett tredje slägte, H af sm an d lar ne
(Philine), hvilkas skal helt och hållet betäckes af manteln; fotens sidokanter äro
tjocka, utbredda, och hufvudet saknar trefvare. Skalet är obetydligt inrulladt, med
stor mynning, oftast genomsigtigt och glänsande. Ehuru dessa djur sakna ögon, visa
de dock stor känslighet for ljuset, i det de om dagen regelbundet hålla sig dolda i
slammet, nattetid deremot äro i rörelse.
I trolldomshistorierna från romerska kejsartiden omnämnes ofta S j öhar en
(Lc-pus marinus). Ännu i dag är detta namn gängse bland fiskarena, men på vissa
kusttrakter i England äfven namnet sjö k o. Det djur, som så kallas, är en
hafssni-gel af denna ordning och familjen Sjöharar (Aplysiidae, fig. 279). Djuret utmärkes
af 2 par trefvare, af hvilka de främre äro plattade, 3-sidiga, kunna sträckas nästan
horisontalt framåt och följaktligen närmast hafva till uppgift att undersöka den väg,
på hvilken det kryper fram, samt den föda, som intages. De bakre deremot,
framför hvilka ögonen ligga, äro långa och stå rakt uppåt; man har liknat dem vid ett
par haröron och på denna likhet grundat benämningen »sjöhare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
