Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄLVINGFOTINGAR. TANDSNÄCKOR. 337
sig först vid solljusets försvinnande. En fransk naturforskare, som iakttagit
ving-fotingarnes uppträdande i tropiska haf, anför, att endast ett fåtal arter kunde erhållas
vid molnbetäckt himmel, men i skymningen deremot erhöllos ett stort antal mindre
former; de större arterna (af slägtena Pneumodermonj Clio, Cleodora) visade sig först
efter nattens inträde. Några arter, t. ex. Hyalea balantiitm, anträffades i
Guinea-bugten endast under mycket mörka nätter. Att dessa djur i sjelfva verket under sitt
vistande vid hafsytan fordra en viss för olika slägten bestämd grad af ljusstyrka,
bevisar äfven deras försvinnande mot djupet, som sker lika så regelbundet och i samma
ordning som den, i hvilken de komma upp, så att de, som först visat sig, också
försvinna först o. s. v. Efter solens uppgång skall man sålunda i de tropiska hafven
förgäfves söka upptäcka en vingfotiug i hafsytan eller så långt ned ögat kan tränga.
De i våra haf -. och äfven delvis de i Medelhafvet - förekommande formerna kunna
emellertid äfven om dagen fångas i hafsytan, framför allt när de blifvit af ström
eller vind landdrifua.
Beträffande det afstånd från kusterna, hvarpå vingfotingar ne uppehålla sig, fann
samme forskare, att vid Chili och Peru de aldrig träffades närmare kusten än vid
pass 100 km. På den atlantiska sidan uppehöllo de sig på än större afstånd derifrån.
Pteropoderna kunna endast genom att oafbrutet röra sina fenor flytta sig framåt
eller hålla sig uppe på samma ställe. Fenorna arbeta med stor lätthet, och allt efter
deras ställning skrider djuret framåt, stiger eller sjunker, hvarunder kroppen alltid
hålles upprätt eller svagt böjd. Endast mycket få arter kunna utan märkbar rörelse
hålla sig uppe på samma ställe. Oroas djuren under sina rörelser genom något
främmande föremål eller t. ex. genom ett slag mot väggarna i det kärl, der de förvaras,
slå de fenorna till sammans öfver hvar andra eller draga in dem - såsom t. ex.
Hyalea - och djuret sjunker derpå nedåt. Hyaleerna simma hastigare än Cleodorerna,
Clio och Pneumodermon deremot röra sig helt långsamt.
Pteropoderna äro köttätare; deras föda utgöres, förutom af åtskilliga blötdjur,
äfven af de i ytan talrika små kräftdjuren.
TREDJE KLASSEN:
TAIOMÄCKOR (SCAPHOPODA).
De hit hörande blöt djuren, som numera vanligen uppställas i en särskild klass
vid sidan af bukfotingarne och musslorna, äro skildkönade, sakna tydligt hufvud och
ögon, hafva en 3-flikig eller cylindrisk fot och afsöndra ett rörformigt, i båda ändar
öppet kalkskal. Vid detta är djuret fäst med en muskel strax bakom skalets bakre ände.
Hos den vanliga Tand snäckan (Dentalmm entalis, figg. 288, 289, 290) är skalet
smalare mot denna ände samt svagt böjdt; den konvexa sidan motsvarar djurets
buksida. Manteln är långsträckt säcklik och genom en skiljevägg samt en insnörning
på midten afdelad, så att derigenom uppstår en främre (fig. 290, a) och en bakre (a’)
Brehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>