Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSSELDJUR. 339
skjuter fram. På ett följande stadium hafva de 4 nämnda ciliekransarne uppgått i
en enda vid främre kroppsänden (2, b), den bakre änden förlänger sig och manteln
delar sig i två hälfter, öfver hvilka ett tant, membranöst skal (2, s) bildar sig likt
en sadel. Sedermera förlänges skalet (3J, ciliekransen drager sig mera till sammans
och under den samma framskjuter foten (p). I det sista stadiet (4) synes den
3-klufna foten (p) utsträckt långt utom mantelhålau; äfven de inre organen, t. ex.
fot-gangliet (g) och hörselblåsan (o) äro nu utvecklade.
Dentalium entalis är ett vid våra vestra kuster mycket allmänt djur. Det lefver
på sandig botten, i hvilken det borrar sig in i sned rigtning och begagnar sig
dervid af fotens sidoflikar såsom ankarhullingar, så att, när foten sträckt sig framåt och
åter drager sig till samman, hela kroppen jemte skalet måste medfölja.
Vattnet inkommer genom ciliernas rörelser vid främre änden och utträder vid den
bakre, hvarvid foten tjenstgör såsom pumpkolf. Sannolikt föres med denna vattenström
också föda till munnen, men äfven känseltrådarne kanna användas till att uppsöka
och ditföra de små djur, som utgöra snäckans föda. Tandsnäckan är, så vidt man
känner, företrädesvis i rörelse om natten, då hon ombyter vistelseort. Man kan också
lätt öfvertyga sig derom, att djuret är mycket känsligt för starka Ijusintryck och
drager sig in i sitt skal, så snart det utsättes för direkt solljus.
FJERDE KLASSEN:
MUSSELDJUR (CONCHIFERA).
Från de föregående blötdj ursklasserna skilja sig musslorna genom sin från
sidorna hoptryckta kropp, som saknar särskildt hufvud och omgifves af en tvåflikig
mantel. Denna afsöndrar från sina kanter och hela sin yttre yta tvenne skal, ett
högra och ett venstra, som på djurets ryggsida sammanhållas af ett elastiskt band,
det s. k. lig amen t e t. Söker man öppna en mussla, skall man emellertid lätt finna,
att skalen hållas slutna genom en eller tvenne muskler, slutmusklerna, som äro
fästa på deras insida och följaktligen måste genomskäras, innan man kan få en
Öfversigt öfver det inom skalen oftast helt och hållet dolda djuret. Äro musklerna
genomskurna, visar det sig, att ligamentets uppgift är motsatt mot de förras; på samma
gång det förbinder skalen, sträfvar det nemligen att öppna musslan.
Tätt under hvartdera skalet ligger en ma n t elf lik (figg. 291, 292, g), hvars
kanter vanligen äro vidhäftade skalkanten, men lätt kunna lösgöras från denna. Vid
bakre kanten visa mantelflikarne tvenne af vårtlika utskott (fig. 291, h) omgifna
ut-bugtningar, som vid mantelflikames hopläggning bilda två springor eller ovala
öppningar, en Öfra och en undra. Genom den undra kommer vattnet och med detta
näringsämnena in i mantelhålan, i den öfra öppnar sig ändtarmen och genom den samma
aflägsnas vattnet. Hos en stor del musslor växa de båda mantelflikarnes kanter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
