Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 BLÖTDJUK. MUSSELDJUR. TVÅMUSKLIGA MUSSLOR.
skalbildningen begynt. Detta utvecklingsstadium framställes af figuren l på vår
afbildning (fig. 294). A är den bakre änden, som vid roteringen går förut, B den
främre, C de båda skalhalfvorna, som ännu ofullständigt betäcka kroppen. Det enda
inre organ, som afskilt sig från gulan (b), är den enkla slutmuskeln (m). Skalen
växa derefter mer och mer omkring gulan, så att de betäcka den åtminstone på
sidan (2), hvarvid de antaga en tresidig form. Äfven visar sig i det inre en hålighet
(a), erinrande om embryots centrala hålighet hos andra blöt djur. Ett andra stadium
i utvecklingen framställes af fig. 3 och 4. Skalet har här en mera utpreglad
mussel-form, gulan har klufvit sig i två hälfter (b, f); mellan dessa senare, ofvan slutmuskeln,
finnes en lång, hopsnodd tråd (n, h), det s. k. byssusorganet. Med detta kunna
djuren, sedan de blifvit fria från ägghinnan, som under de nu nämnda stadierna allt
fortfarande omgifver dem, fästa sig vid hvar andra och vid främmande föremål. Vid
denna frigörelse lemna de äfven moderdjuret och pläga nu, på grund af en del
organs outvecklade tillstånd samt närvaron af andra organ, som sedan försvinna,
benämnas larver. En väsentlig olikhet mellan dessa och hafsmusslornas larver är
emellertid, att de förra sakna det under namn af seglet kända, med cilier försedda
rörelseorganet.
Sedan vi lärt känna flodperlmusslans och hennes anförvandters byggnad,
lefnadssätt och utveckling, vilja vi nu egna någon uppmärksamhet åt p er l or n a. Dessa äro
fritt inom djuret förekommande bildningar, bestående af samma ämnen som skalet
sjelft. Deras egenskaper, glans eller vatten, rundning och glatthet, samt deras storlek
och vigt bero mer eller mindre af deras sammansättning och denna åter
öfverensstämmer med skalets. Hvad ofvan blifvit sagdt om de tre lagren i skalet, perlemor-,
pelar- och öfverhudslagret, gäller också for perlorna, som följaktligen bestå af
kalksubstans, inlagrad i organisk väfnad. Den felfria perlan saknar bestämd färg och
visar endast det färgspel, som utmärker perlemor. Den mjuka, mjölkhvita, silf v
er-klara glansen, perlans renaste vatten, beror på sättet för kalkens aflagring och den
organiska väfnadens genomskinlighet. Så beror ock den hos de orientaliska perlorna
vanliga glansen och deras större praktfuilhet derpå, att till och med de pelarlager,
som lika ofta som perlemor ingå i deras sammansättning, nästan helt och hållet sakna
färg och derför lemna genomgång for ljusstrålarne, under det våra flodperlmusslors
pelarlager äro färgade. Hvad perlornas storlek beträffar, äro de amerikanska och
persiska perlorna störst, af en valnöts omfång. De europeiska, särskildt de bayerska,
äro af en ärtas eller liten bönas, men ofta blott af ett knappnålshuvuds storlek.
Frågan om perlornas ursprung är lika gammal som kunskapen om deras
tillvaro. Förtjensten af att hafva lemnat den första vetenskapliga förklaringen öfver
perlornas uppkomst tillkommer en forskare i detta århundrade, De Filippi i Turin.
Undersökningar, anstälda i helt annat syfte, ledde tillfälligtvis hans uppmärksamhet
på perlornas bildningssätt. Han insamlade ett antal små perlor från manteln hos
några musslor, bröt sönder några för att närmare undersöka den inre substansen och
lade andra i utspädd salpetersyra. De perlor, som legat en längre tid i salpetersyran,
förlorade helt och hållet sin kalksubstans, men bibehöllo sin ursprungliga form; de
visade ett antal mycket fina hinnor, som omslöto en kärna, liksom de förra bestående
af ett organiskt ämne. Härtill lades en annan iakttagelse, nemligen att hos en och
samma art perlorna förekomma talrikare på en trakt än på en annan. När Filippi
undersökte en mängd exemplar af den Stora dam musslan (Anodonta cygnea) från
Racconigi, fästes hans uppmärksamhet vid det stora antal dels i manteln inbäddade,
dels vid skalets insida fastväxta perlor, som funnos hos dessa, under det han några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
