Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JETTEMUSSLOR. FOGELMUSSLOR.
361
afhuggna såsom med yxa. Fiskare förskaffa sig djuren på följande sätt. En dykare
slår en snara kring skalen, hvarefter djuret upphalas. Derpå söker man med en
knif komma in genom sidoöppningen för att dermed afskära slutmusklerna, i hvilka
djurets hela styrka består. Då öppna sig skalen af sig sjelfva och kunna
naturligtvis ej åter sluta sig. På sådant sätt räddar man äfven djur och menniskor, som af
en händelse fått någon lem inklämd mellan skalen.
Jettemusslan, liksom många andra med byssus försedda musslor, såsom Pinna,
Mytilus och Modiola, utgör en säker tillflyktsort för mjukskaliga kräftdjur. På
höjderna af Amboina har man funnit massor af en fossil Tridacna-art af sådan storlek,
att 4-6 man behöfdes för att förflytta skalet.
En annan Tridacna-art, T. elongata, är
mycket allmän i Röda hafvet och uppnår en
längd af endast 10-20 cm. Hon lefver
ned-gräfd i sanden på det sätt, att endast den
tan-dade skalkanten sticker upp ofvan denna. Vid
Suez är hon så allmän, att man bränner kalk af
hennes skal; hon utgör äfven en omtyckt föda.
c
Fig. 303. Tirdacna mvtica. Nät. st.
Familjen Fogelmusslor (Aviculidae)
har också blifvit kallad Ha m m ar musslor på
grund af skalets egendomliga form. Dettas
låskant är nemligen rak och utdragen framåt -
vanligen också bakåt - i ett öronlikt utskott.
Är skalet derjemte, såsom hos slägtet Mallens,
kort men högt, blir likheten med en hammare
ännu fullständigare. Den enkla slutmuskeln
ligger ungefär på skalens midt. Mantelflikarne
äro helt åtskilda och bära i den tjocka kanten små tentakler. Byssus- afsöndras från
den lilla, masklika foten.
Flera hithörande slägten voro talrikt företrädda under tidigare skeden af
jordens utveckling och äro af stor betydelse för den ledning de lemna vid bedömande
af de berglagers ålder, der de påträffas.
Af nu lefvande slägten äro Hafsperlmusslornas (Avicula, fig. 304)
framstående ur handels- och kulturhistorisk synpunkt. Hvad som ofvan blifvit meddeladt
om perlornas uppkomst och beskaffenhet hos Unio, gäller väsentligen äfven för detta
slägte. Låskanten saknar hos Avicula helt och hållet tänder, eller ock finnes i
hvardera skalet en trubbig tand. I högra skalet finnes framom det främre örat en
utskärning för byssus. Ungefär 30 arter äro kända, alla, med undantag af en enda,
som förekommer i Medelhafvet, tillhörande de tropiska hafven. Allt efter bottnens
beskaffenhet och de olika växter och djur, som betäcka deras skal, får ofta en och
samma art mycket olika utseende och har derigenom äfven erhållit olika namn. Så
t. ex. öfvertäckas de stundom af stora, bägarlika svampdjur (sjöfarares »Coda») eller
ock af en betelfärgad skorpa (likaledes en svamp). På somliga bankar ligga musslorna
fria och obetäckta; på andra bära skalen korallstammar, ofta flere gånger tyngre än
skalen sjelfva; på ännu andra ställen sitta i synnerhet yngre djur med sin byssus fästa
vid ref och klippor eller på hvar andra, bildande stora klungor. De träffas äfven
instuckna med ena änden i ler- eller sandbotten eller, oftast med låskanten framåtrigtad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
