- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
365

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSTRON.

365

nerven slutar. De äro kortskaftade, små klotformiga kroppar af på sin höjd l mm.
i genomskärning och äro lätta att upptäcka till följd af sin smaragdgröna eller
brunröda glans. Genom sitt läge vid mantelkanten äro de väl egnade att bevaka denna
och de föremål, som från musslans närmaste omgifning vilja tränga sig in mellaiK
skalen; deremot sträcker sig djurens synförmåga med all sannolikhet icke till längre
afstånd. Kammusslornas sätt att röra sig är det samma som hos Lima; genom en
hastig och upprepad sammandragning af den starka slutmuskeln kan djuret ofta
förflytta sig långa sträckor.

Fig. 306. Stycke af kammusslans mantelkant med trefvare och ögon. Något förstoradt.

Ett i Medelhafvet förekommande slägte, Ta g g mus s lör (Spondylus), sitter
fastväxt med det ena af de med taggar försedda skalen. Äfven hos detta finnas ögon
af samma byggnad som hos kammusslan, hvilket synes bekräfta den nyssnämnda
åsigten om ögonens uppgift hos dessa djur. Kammusslornas rörelser torde nemligen
ej kunna ställas i samband med deras väl utvecklade synförmåga.

Familjen Ostron (Ostreidce). - Näst hafsperlmusslan hafva inga musslor
vunnit så stor nationalekonomisk betydelse som Östro n en (Ostrea). Detta slägte är
företrädt i alla haf; den följande framställningen afser emellertid endast den vanliga
europeiska arten O. edulis. Skalen äro oregelbundna och, liksom hos Pecten och
Spon-dylus, olikformiga; det ena är nemligen tjockare och djupare, det andra platt,
lock-formigt. Genom sin bläddriga, ojemna yta och substansens porösa beskaffenhet afvika
skalen från andra musslors. Det tjockare, venstra skalet är fastkittadt vid stenar
eller klippor; det högra är genom ett innanför skalens kanter liggande ligament
såsom ett lock rörligt mot det förra. En stor slutmuskel (fig. 307, e) sammanhåller
skalen ungefär på deras midt och måste följaktligen vid musslans öppnande
genomskäras; sedan detta skett, verkar ligamentet skalens åtskiljande. Det visar sig nu,
att manteln (b) är delad; endast på ryggen (d) öfvergå de båda mantelflikarne i
hvar andra. Då den främre delen (a) vikes till baka, visar sig den djupt in
liggande munnen samt under manteln gälbladen (c). Ostronet afviker från andra
musslor derigenom, att foten helt och hållet förkrymper; detta inträffar så snart de
unga djuren hafva fäst sig. Med slägtet Sphcerium och flertalet Ptfcfew-arter delar
ostronet vidare egenskapen att vara ett samkönadt djur. Antalet ägg, som ett ostron
årligen frambringar, är oerhördt stort; man har uppgifvit 1200000, men enligt en
annan sagesman kan antalet uppgå till flere millioner. Äggen utvecklas inom
moderdjurets mantelhåla; de här utkläckta ungarne blifva fria först sedan deras skal nått
den utbildning, att de genast kunna sätta sig fast. Först efter några år uppnå de
sin fulla storlek, som emellertid betydligt vexlar allt efter deras vistelseort m. fl.
förhållanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free