Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 MASKAR. RUNDMASKAR. TRÅDMASKAR.
ligen genom nervsystemets och sinnesorganens utveckling, högre än de parasitiska.
Med det ofvannämnda slägtet Eotifer bland hjuldjuren dela vissa trådmaskar
förmågan att efter en längre tids intorkning åter lefva upp igen vid inträde af
gynsammare lefnadsförhållanden.
De familjer, i hvilka trådmaskarne indelas, särskiljas på följande sätt.
A. Fritt lefvande.
«. Munnen omgifves ofta af hår och borst. Matstrupen
saknar en lökforraigt uppsväld del. Hafsdjur (de flesta). 1. Borstmun n nar (Enoplidae}.
ft. Munnen saknar papiller. Matstrupen har två lökformiga
ansvällningar. I sött vatten eller i jorden............... 2. Ålmaskar (Anguillulidae).
B. Parasiter,
a. raen blott såsom unga. Tarm delvis förkrympt.
1. Tarmkanalens främre ände förkrympt; såsom
fullväxta fria i vatten............................................. 3. Vattentagelmaskar (Gordiidw).
2. Tarmkanalens bakre ände förkrympt; såsom
fullväxta i fuktig jord............................................. 4. Jordtagelmaskar (Mermithidae).
P. äfven såsom fullväxta. Tarm väl utvecklad.
1. Kropp trådsmal ................................................ 5. Egentliga trådmaskar (Filariidm).
2. » oftast tjock.
* Frarnkroppen tunnare än bakkroppen ............... 6. Piskmaskar (Trichotrachelidae).
** » ej tunnare än bakkroppen.
f Mun med 6 papiller, ofta vidgad till en stor
kapsel. Matstrupe utan uppsväld del ............ 7. Palissadmaskar (Strongylidae).
ff Mun med 3 läppar. Matstrupe oftast med en
uppsväld del................................................ 8. Spolmaskar (Ascaridae).
De fritt lefvande trådmaskarne företrädas i hafvet af flera slägten, tillhörande
en familj, Borstmunnar (Enoplidae), hos hvilka främre kroppsänden ofta beklädes
af borst och huden i allmänhet af känselvårtor; flera former ega i kroppens bakre
ände en egendomlig spinnkörtel samt en sugvårta.
Representanterna af en annan familj, Ålmaskar (Anguillulidajj förekomma
till större delen fritt i sött vatten, i jord eller multnande och ruttnande ämnen.
Somliga lefva parasitiskt på och i vissa växter. Lättast tillgänglig och allmännast
bekant af hit hörande små trådmaskar är Ättik-ålen (Leptodera oxophila, fig. 319),
som är l-2 mm. lång och förekommer så väl i ättika som klister, så snart
mikroskopiska svampar, hvilka utgöra maskens föda, der börja bilda sig. Sådan ättikan
nu för tiden förekommer i handeln, innehåller den väl aldrig fullt utvecklade djur,
utan endast larver. Dessa äro emellertid ofta döda, och man får ej låta narra sig
deraf, att man tror sig se otaliga lefvande varelser, när man skakar en flaska med
ättika; det är endast hudskeletten, som simma omkring i den samma. Den s. k.
ättikmodern innehåller dock alltid i stor mängd alla utvecklingsstadier af ättik-ålen.
I hög grad beaktansvärda genom den stora skada de stundom anställa på vissa
sädesslag äro tvenne arter af slägtet Tylenchus, af hvilka den ena, den s. k. H
vete-ål e n (T. triticij fig. 320), förorsakar en egendomlig sjukdom hos hvetet, s. k. röta.
I de sjuka axen äro kornen delvis eller helt och hållet missbildade, de äro mindre,
rundade, svarta och bestå af ett tjockt, hårdt skal, som omsluter en hvit, mjöllik
massa. Om denna massa fuktas med vatten, sönderfaller den i en mängd fina
kroppar, som under mikroskopet visa sig vara små trådmaskar, hvilka, liksom sina
sam-slägtingar, när de en tid varit intorkade och derpå utsättas för fuktighet, snart komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
