Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGENTLIGA SJÖSTJERNOR. ORMSTJERNOR. 407
förkalkade delar i huden eger dock kroppen, gent emot sjöborrarnes, alltid en viss
grad af böjlighet, som hos ormstjernornas armar når sin höjdpunkt.
Ehuru antalet hittills kända arter uppgår endast till omkring 400, så höra dock
sjöstjernorna, till följd af det stora individantal i hvilket många uppträda, till de
mest bekanta hafsdjur vid våra kuster. Genom sin egendomliga kroppsform och sitt
lefnadssätt draga de lätt till sig främlingens uppmärksamhet, och för kustbefolkningen
äro de allestädes kända från en mindre fördelaktig synpunkt, nemligen för den stora
skada de anställa på det agn, hvarmed fiskarena förse sina fisklinor, på fångsten i
deras garn, på ostronbankarne, på snäckor m. m.
Detta gäller särskildt om den ena ordningen, eller de Egentliga SJ Ö
stjernornas (Stelleroidea), Hos dem synas armarne såsom omedelbara fortsättningar
eller utskott från kroppens skiflika midtdel, äro ihåliga och innehålla bihang till
magen, s. k. blindtarmar, samt könsorgan; i en fåra långs deras undra sida framskjuta
ambulacralfötterna. Armarnes längd i förhållande till skifvan vexlar för öfrigt mycket
hos olika slägten, i det de hos somliga (t. ex. den öfverst å fig. 339 afbildade
formen) framträda endast såsom helt korta, trubbiga utskott från en femsidig skifva,
hos andra åter (de öfriga på samma figur tecknade sjöstjernorna) äro utvecklade på
skifvans bekostnad och flere gånger längre än dennas tvärmått. På djurens
ryggsida ligger madreporskifvan i vinkeln mellan tvenne armar.
Sj ös tj er nornas rörelser äro vida hastigare än sjöborrarnes; vid framkrypandet
hållas armspetsarne jemte de på dem sittande fötterna upplyfta liksom trefvarorgan;
på alla de öfriga fötterna är arbetet vid ställflyttningen jemt fördeladt. I sjelfva
armspetsarne kan man vidare, oftast med blotta ögat, iakttaga en liten röd punkt, som
visat sig vara djurets synorgan; till hvarje öga går en af de fem nervstammar, som
utstråla från den kring munnen liggande femsidiga svalgringen.
Sjöstjeruornas vanligaste föda utgöres af snäckor och musslor. For att åtkomma
dessa djur, lägga de sin buksida med munnen samt sugfötterna tätt intill och
omkring sitt byte, som visserligen till en början fast tillsluter lock och skal, men snart,
till följd af någon ännu ej fullt utredd orsak, ger efter i sitt motstånd, så att
sjö-stjernan kan instjelpa främre delen af sin näringskanal inom skalen och utsuga
skaldjuret.
Den vid vår vestkust allmännaste sjöstjernan är Asteracanthion rubens, som
träffas allestädes, der bottnen är af fastare beskaffenhet, dels i sjelfva strandbältet,
dels på några få meters djup. Antalet armar är fem; mera sällan träffas exemplar
med 4 eller färre armar, deremot oftare med flere. Färgen vexlar i hög grad hos
skilda exemplar, från mörkblå till röd och gulhvit. En annan, äfvenledes ganska
allmän art är A. glaciale, hvars taggar äro starkare utvecklade än den förras.
Bland former, som lefva på större djup, åtminstone ned till 70 meter, må
nämnas den. med helt korta armar försedda Ctenodiscus crispatus, som företrädesvis
uppehåller sig på lerbotten och är särdeles allmän inom vårt arktiska hafsområde.
Anmärkningsvärda genom sitt stora antal armar äro arterna af slägtet Solaster,
t. ex. den oftast 13-armade, med koniska utskott försedda, praktfullt färgade S.
papposus och den 9-flerarmade S. endeca.
Den andra ordningen utgöres af Ormsljernorna (Ophiuroidea), hvilkas
armar äro skarpt afsätta från skifvan samt vida böjligare och rörligare än hos de
egentliga sjöstjernorna. De innehålla inga blindtarmar eller könsorgan, äro långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
