Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade sina tragedier och stora och små
skandaler, sitt skvaller, sina original och icke minst
sitt martyrium, men det förstodo de för det
mesta att gömma, lika väl som deras igenvuxna
trädgårdar dolde de gamla husens förfall
mellan frodiga pimpinellrosenhäckar, syrener och
stora, skuggande träd.
Ja, bygden hade haft sina öden, sina
glädjeämnen och sorger, förbrytelser och laster, som
överallt, där människor bo. Och sina
förändringar, sina framsteg, så som de artade sig
årtionden före kriget.
Upplösningen började, då Reinart Klung
— jorddrotten — som på ett eller annat sätt,
direkt eller indirekt hade ägt nästan hela bygden,
liksom hans släkt före honom i generationer,
gick i konkurs och hans egendom blev styckad.
Det skakade bygden som en jordbävning på
många sätt.
Några bland småfolket kommo sig upp, fingo
makt och pengar, som de använde, inte till
bygdens, utan till sitt eget bästa. Och som tiden gick
tyckte folk, att det hade varit bättre att vara i
händerna på en djävul än på många små. För
hur hård Reinart Klung än varit i affärer, med
sina lån och sin brännvinsförsäljning, hade
han i alla fall varit ett centrum som hållit det
hela samman. Dit hade de kunnat gå, när det
knep med redskap till vinterns fiske eller med
korn till sådd eller med hö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
