Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamla stavkyrkan, som ringt fred över
bygden i tusen år, blev riven och i stället kom
där en ny, byggd efter tidens stil, efter tidens
slagord: ljus och luft! Gammalt folk tyckte inte
om det. De saknade sin gamla kyrka och alla de
underliga statyerna och tavlorna där, som de
varit vana att se, sedan de voro barn. Och alla
de döda, som sovit sin sömn under kyrkgolvet,
blevo kastade i en stor massgrav.
Där kom till en och annan backig och
nödtorftig väg över fjället till andra bygder, som förr
legat främmande och långt borta liksom i ett
annat land.
De fingo ångbåtsbrygga. Ångbåtarna, som förr
kommit kanske en gång i veckan, kommo nu
både två och tre och hade med sig en massa ting,
som människorna plötsligt behövde. De märkte,
att världen ryckte dem närmare och började
längta efter att den skulle ge dem... ja, de
visste nog inte riktigt vad. Men bara något annat än
det de nu hade. Bättre handelsförbindelser, post
och telefon och vägar, som skulle göra det lättare
och mindre strävsamt att leva.
Men ännu låg bygden där, sommar och vinter,
ensam, avstängd och gömd.
Vid tiden för krigets utbrott kom det ut
rykten om utvecklingsmöjligheter för bygden, som
läto som fullkomliga sagor.
Det var Svartforsen — det stora vattenfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
