Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från fjorden och upp. Och snart susade
tunga lastautomobiler fram där, osande och
tutande.
En väldig betongmur gjordes för att dämma
upp Svartvattnet, där älven rann ut. Därifrån
gingo väldiga, svarta turbinrör ned till
elektricitetsverket av skinande röd tegelsten. Där
arbetades dag och natt. Lönerna stego, allt steg
och pengar miste snart sin gamla mening. Det
var inte längre fråga om vad något kostade. Det
gällde bara att få allt gjort på kortaste tid och
att skaffa mat, material och hus till alla dessa
främmande, som fyllde bygden med bråk och
larm dygnet runt.
Och bygden och dess befolkning blev
smittad... följde med, inlät sig på ekonomiska
ansvarsförbindelser, drog växlar på framtiden med
allt vad den skulle låta den skörda som mogna
frukter. De få som försökte streta emot blevo
kallade pessimister och reaktionärer.
Men den dagen, då alla hus lågo där
strålande av elektriskt ljus, blevo de alldeles yra av
glädje och stolthet. De kunde inte förstå, hur
i hela världen de hade kunnat stå ut med att leva
i mörka ladugårdar, gångar och uthus... hur de
kunnat ta sig fram efter vintersvarta vägar. Och
gamla fröken Phiil — prosten Phiils syster, som
var på besök just då och för resten var litet
konstig, sände ett förtjust telegram till släkten i
stan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
