Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsmålsfolket till den grad i luven på
varandra, att man bara nätt och jämnt kom in på
den länge påtänkta vägen, som skulle förbinda
Svartfors med landets vägnät. Den vägen hade
man nu slagits om i häradsstyret de sista trettio
åren utan att uppnå enighet om var den skulle
dragas fram. Ty nästan varje gård ville ha den
så nära sig som möjligt.
Med den skulle turistströmmen komma
rinnande som en gyllene flod. Och hotell, bilar,
och först och sist pengar... pengar... pengar!
I de dagarna startades också, för att avhjälpa
en länge känd brist, »Svartfors med Omnejds
Privatbank» med ett aktiekapital på en miljon.
Kriget slutade och freden kom.
Bygden vaknade sent omsider ur sitt rus.
Och vad den då hade kvar som dundrande
kopparslagare och elak smak i munnen var
bara skulder och borgensförbindelser samt en
massa halvgjorda saker... ja, en och annan var
ju färdig förstås. Det var bara det felet med
dem alla, att ingenting var betalt. Nytt skolhus,
kommunalhus, ungdomshem och ålderdomshem.
Allt det där skulle en gyllene framtid ha betalt.
Kontrakt, som inte uppfylldes, banker som gingo
över styr, borgensförbindelser, som inte kunde
uppfyllas, och först som sist att alla inkomster
slogo fel, kommo skatterna att stiga och stiga
jämsides med bankräntorna, så att varje barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
