Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som föddes fick var sitt stora skuldebrev stucket
i näven som en gåva från samhället...
Men ännu talade man med stolthet om allt
man hade skaffat sig... talade om förutseende
och utveckling, medan fattigunderstöd och
skatterestantier svämmade över alla bräddar.
En del inflyttade, som blivit arbetslösa, visste
vad de hade att fordra, och de lärde ut det, så
det blev en lika självklar sak att ta emot
fattigunderstöd som att ta ut pengar i en bank.
I synnerhet ungdomen hade lärt att som livets
självklaraste rätt kräva allt vad de hade lust
till, utan en tanke på vem som till slut skulle
betala kalaset. De hade haft lättvindigt arbete i
fabrikerna, hade fått smak för kontanta pengar
och affärer samt att fördriva fritiden på
landsväg och ångbåtsbrygga eller underhållas med bio
och dans i det nya ungdomshemmet.
Jordbruksarbetet hade de lurat sig ifrån... det var tungt,
det var tråkigt och först och främst... det gav
inte pengar, såsom de blivit vana vid.
Många reste bort, trodde de skulle återfinna
det förlorade paradiset någon annanstans. Men
de flesta kommo tillbaka, lata, missmodiga och
slöa. Och tillsammans med dem en och annan
arbetslös flock: halvstuderade präster,
jurister och lärare. Ty i de goda tiderna hade det
rasat som en pest att gå i en eller annan skola,
komma sig upp och bli fin. De hade
allesammans börjat mitt i en sak och slutat mitt i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
