Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan. De tyckte, att de visste allt, hade lärt allt,
men i själva verket hade de bara mist den sista
resten av sinne för realiteter och vad livet
krävde. Och de förde med sig en oro och en omättlig
hunger, ouppnåelig och farlig: längtan efter att
åter få sova i friherrens säng... få, bara
få, alla goda ting i livet utan ansträngning
och besvär.
Bonden plöjde sin jord, han sådde, han
skördade. Jorden var där; den hade inte blivit
annorlunda och ny, som så mycket annat. Den gav
gräs, och säden grodde och mognade.
De hade mist balansen en tid på fjällgårdarna
i den ström av pengar, som också nått dit och
som kom och gick lika lätt. Men de hade ändå
haft lättare att gå tillbaka till det gamla. Det var
bara det, att allting blivit tyngre, osäkrare. På
nästan varje gård stodo kreatur och redskap i
pant för räntor och skatter. Häradet vågade bara
inte låta det gå till auktion... inte banken
heller. Vem skulle då överta gården? Vad skulle
bonden leva av, om man sålde kreaturen...?
Stillheten sjönk och sjönk över Svartfors, och
det ena hjulet efter det andra stannade av, ofta
så stilla, att det knappast märktes, men ibland
med ett brak som ekade långt omkring och
förde med sig ännu mera arbetslöshet, ruin och
sorg... och inte minst hat.
En dag stod allt stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
