blekta tapeter med mörka fyrkanter efter tavlor, som voro borta____sålda på auktioner och annat håll för att betala gamla överhängande skulder. Han såg den nötta målningen på golvet och bordets omaka, kantstötta servis på en sliten vaxduk. Men i en gammal keramikkruka stodo hängen, gåsungar, krokus och nyutslaget löv... bud om en ny vår, en ny sommar. Det snörde så underligt till i halsen och han skyndade sig ut. Kände att han inte orkade behärska sig stort längre. Han fick en så ohygglig lust att skrika. Dessa ögon, dessa ansikten, som hörde samman med honom ... voro hans! Pina, såra, riva i dem med ord fulla av hat, såsom de pinade honom. — Pappa har så mycket att tänka på, sade Eva. Ni är säkert så stora pojkar nu, att ni kan förstå det? Hans nickade, Erik satt och såg ned. Det stack till i Eva, då hon såg den min Hans satte upp. — Hans, du borde lära dig förstå... hon letade efter ord ... det är inte lätt... alltid. — Varför är pappa så ond jämt? tog Hjördis i, bara vi rör oss, så ... Eva reste sig hastigt, försökte avleda och sade med ett litet leende mot barnen: — Ja, vänta bara tills ni får barn själva! 20