Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min Eva är mycket vackrare, sade
Christian.
Eva hade då svarat:
— Det är egentligen dumt att kalla någon för
Eva; det ska bara den första kvinnan heta.
— Ja men, det är ju du det! utbrast han, och
kysste henne mitt i den stora salen till stor
förargelse för ett tyskt äkta par med Baedeker och
för en gammal vithårig vaktmästare ...
De goda dagarna... så småningom hade de
ebbat ut... Ebbat ut? Nej, det var inte sant,
det var bara dumma tankar och prat. De skulle
ha sin vår en gång igen med regn och välsignad
groningstid av spirande, växande liv, in i en ny
sommars frodiga överflöd...
Hon var ju bara litet dyster, därför att i dag
hade hon tänkt de skulle vara tillsammans...
barnen, Christian och hon. Och så blev det inte.
Barnen gingo till sina nöjen, och Christian...
och i kväll skulle de till en idiotisk bjudning.
— Du sover alltid, när jag kommer, kunde han
beklaga sig om kvällarna.
Men hon hörde honom ofta ligga där vid sidan
av sig och vända blad efter blad i en bok,
sömnlös som han var. Hon orkade nästan aldrig väcka
sig själv helt... glida ut ur den outsägliga vila
som det var att bara ligga och inte behöva orka
någonting mer.
— Stackars liten, mamma går visst för fort för
dig?
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0076.html