former för övertron. Nu sitter den stackars frenologen i en vrå bara och listar sig till att tjäna en och annan femma av dumt folk. — Ja, men det där följer med utvecklingen? — Just det ja... utvecklingen! stönade doktorn. Just det! Och framtidens vetenskap. Och ett mänskligt broderskap till slut byggt på ho-mo sapiens’ allra primitivaste instinkter. Och framtidens vetenskap! Vad i himlens namn kan vi veta om framtiden, för att nu klistra ett så utmanande namn på något så osäkert? — Jag vet inte, om prästerna studerade frenologi den gången det var modernt, för att hala sanningen ur motsträviga syndare. Men en del av dem har börjat lukta på psykonalysen för att klara konkurrensen nu. Och tänk, de har inte upptäckt, att i detta som de nu leker med, i det enda sunda är en gammal djup sanning, som de själva ägt en gång men kastat och glömt och som heter skriftermål. Nu tänker de visst lägga det där surrogatet i kyrkans rymliga famn! Hä hä! Christian svarade ovilligt; det doktorn sade gick ju över alla gränser! — Jag kan då inte se något fel i att prästerna följer med tiden ... — Nå, naturligtvis inte, sade doktorn med ett brett grin. Ska de skaffa tiden den andliga föda, den religion som passar för den, måste ju svartrockarna följa med både tiden och strömmen! Christian hade rest sig. Han ville hem; var 93