Han smällde igen dörren efter sig och gick nedför trappan, kämpande med sin längtan efter att gå tillbaka till Eva. Pina henne eller älska henne, han visste inte vad ... bara inte gå ifrån henne. Nere i vestibulen kom jungfrun med ett brev till honom. Det var från Strand, som önskade honom välkommen dit. Han läste det icke färdigt, stoppade det bara i fickan med en vild lust att svära högt. Då han gick, kände han det sura brandoset; västanbrisen hade fört det ut över hela bygden som en gul, giftig dimma. Han kände sig så trött, att det flimrade för ögonen, medan han i tankarna gick och satte ihop telegrammet till modern. Och sedan ... sedan skulle han gå till Strand. I7S