Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gropen, därför att han inte visste, vilka av hans
pojkstreck modern fått reda på.
Han hade ordnat med rum åt henne hos
Si-monsens. Änkeprostinnan sade naturligtvis, när
hon fick höra det, att det var rysligt tråkigt och
allt sådant. Men hon lät närmast glad. Och inte
heller trodde han, att änkeprostinnan och
modern skulle dra jämnt. Hon skulle inte passa i
prästgården, myndig och tung som hon var och
van att tiga eller tala som det passade henne.
Men sade hon något, menade hon det, och hon
var inte rädd att säga ifrån heller. Hon kunde
för resten säga lika mycket, när hon teg. Han
mindes ännu den tystnad hon kunde svepa om
allting, och som ofta gjort honom förargad och
beklämd.
Då han såg modern komma över landgången,
tyckte han först, att hon inte var förändrad. Det
var samma tunga, massiva gestalt, som dock
rörde sig så lätt och bestämt. Men då hon hälsade
på honom och Eva, såg han dock, att hon blivit
gammal. Det var inte bara, att håret var grått
under den lilla hatten. De stora ögonen hade
blivit mera ansträngt forskande som hos en som
sover litet, och ansiktet var mera fårat, slappt
och påsigt. Och hon hade blivit fetare. Han
frågade efter hennes bagage. Hon pekade på
handväskan, hon bar.
— Jag stannar bara ett par dagar, sade hon.
Det var innerligt stärkande och gott att
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0196.html