KAPITEL X duhristian stod och såg efter ångbåten, som i en stor båge svängde ut på fjorden med ett långt rökmoln efter sig. Bogen vräkte upp vitt frad-gande skum, och måsar seglade i kölvattnet. Han fick ett ögonblicks intensiv känsla av resa, av fart. Så som han känt i gamla dagar, då han hörde en ångmaskins taktfasta dunkande, roder-kättingars rassel, hjulslag mot skenor ... Så följde han, med en alldeles ofattbar känsla av hjälplös ensamhet, hopen av folk, som alltid mötte upp på bryggan. Han tyckte, att alla sågo 222