Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på honom... Jo, nu började det, nu hade de
något att viska och tissla och tassla om igen: Frun
och barnen reste och den där Brenner blev
kvar...
Bygden låg där och sken av ung sommar efter
regnet. Lövskogen hade slagit ut helt; djupgrön
och frisk stod den och vände sina blad för en
varm bris, som lekte mjukt bortöver ängarnas
späda gräs och krusade fjordens vatten till
glittrande böljor. Det milda regnet hade tärt bort
snön i fjällen. Det var endast Hareheia, som låg
och stred med en och annan driva, som dröjt
kvar i djupa, skuggiga rännor. Storhästen var
helt fri från snö — silvergrå, svart och violett
med gräsklädda, saftigt gröna hyllor uppe på
toppen. Men över den låg Bleien ännu skinande
vit mot den blå himlen, där ljusa, lätta skyar
drevo för vinden.
Han såg dem ännu som de stodo där vid
relingen. Eva liten och stillsam med små hjälplösa
försök att le emot honom. Barnens ivriga, glada
och förväntansfulla ansikten. Det skar i honom,
att de voro så, men han tänkte också, att barn är
barn. Det som upptog dem nu, var resan och
allt det nya. Och så värst roligt hade de säkert
inte haft det i prästgården heller. Modern var
kall, myndig och lugn.
Han visste, att han borde vara glad... vara
henne tacksam, men han var bara full av
missmodig förargelse och retlighet, därför att hon så
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0225.html