Då de kommit in, sade Torstein skamsen, i det han liksom andades ut: — Att Han orkar vara far för oss, sådana som vi är... skriker och jämrar oss, när vi inte bara får bio och sötsaker! — Ska jag tända på i spisen? — Nej, inte för min skull. •. jag kan nog se att komma i säng. Torstein plirade mot lampskenet, då Christian tände: — Är du förargad? sade han plötsligt. — Jag? — Ja, därför att jag kommer hit och vältrar på dej allt detta... elände, och denna sentimentalitet och... — Är du tokig, sade Christian pinad, det är ju bara så förbannat trist. — Just det! Och vi har alla mer än nog med vårt eget... — Jag? sade Christian flat. — Du, sade Torstein inifrån sitt rum, generar det dig att ha dörren öppen? — Nej, så gärna ... — Du, sade Torstein igen, det där Bjönna-vattnet skulle jag ha lust på en dag. — Ja, sade Christian ovilligt och förundrat. Torstein sade godnatt, och Christian släckte lampan. Han skruvade den upp och ned, lågan steg och sjönk... så slocknade den plötsligt. 259