talj. Han skrev också till Eva, att nu var han snart färdig. En dag blev han ombedd att se på något, som var sönder på elektricitetsverket. Han fann snart felet och kände det som en upprättelse, ett löfte om något mer. Han var ivrig och het de dagar han bilade upp till elektricitetsverket och fick lägga tillrätta och kommendera. Då det var i ordning gick han där var dag en tid. Trivdes med maskinsurr och tekniskt prat med montören. Han skrev till Eva om hur upptagen han var. Och så var det planer på ett mejeri. Han hade fått förfrågan, om han kunde ordna med maskiner och sådant. »Så du förstår, att jag inte kan resa just nu.» Han hade träffat kommunalordföranden en dag, och denne nämnde, att det skulle byggas ett mejeri. Christian erbjöd sig att hjälpa till med det, sätta sig in i saken och skaffa in anbud. Det skulle kanske vara bäst att resa och studera en sådan anläggning; han kunde gott åtaga sig det. Ordföranden log och sade, att de hade nu inte tänkt slå på så stort. — Ja, ja, jag ska återkomma till saken... om ni inte har rest. — Nej, sade Christian, jag stannar i alla fall ännu en tid, har en del annat att ordna också. Och så gick han där och väntade, tills han en 277