Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan jag inte, jag, som måste be din mor om
allt, till och med om att få ett frimärke till
det här brevet. Och så är det det lilla
barnet jag bär på, Christian, det har börjat
leva, jag känner det var dag nu. Och då
vill jag bara gråta.
Din Eva.
Det stod ett par rader till, men de voro så
överstrukna, att han inte kunde läsa vad det stått.
Större än den plåga, som snörde i hop hans
strupe, då han läste, var ångesten för de ord,
där det stod något som han tyckte hon gömde,
något hon inte ville säga ens till honom.
Han kastade sig på sängen, slöt ögonen. Han
måste ju svara, förklara. Ömma ord, försvar,
försäkringar, bön om tillit foro genom hans
hjärna. Han for upp och började skriva, men kunde
inte. Nu, när han skulle sätta det på papperet,
forma det i ord, blev det bara klumpiga, tomma
fraser han sagt förr — som han mindes med en
slagdängas gnällande entonighet. Häftigt lade
han bort pennan. »Nej, jag får vänta, tills jag
blir lugnare», tänkte han och gick ned. Doktorn
satt och läste; han såg upp, då Christian kom in.
Det var tämligen mörkt, och bara en liten
läs-lampa på doktorns bord var tänd.
— Har ni läst tidningarna? frågade doktorn
och samlade ihop dem; ni måste väl ha mer ljus.
Christian tog en, såg i den utan att läsa.
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:26:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brenner/0282.html