Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en bockhornad knölpåk med snuggan
i munnen strövade hon oförtrutet av och
an, upp och ned bland dynerna,
svettades och bolmade. Hon gick med
kraftiga steg bland de badande, blicken ofta
riktad mot skyn. Var hon gick fram
uppstod blånader och verop. Hon sa:
Blås på det, så går det över! Klev
vidare. Så småningom tog man varning,
rullade snabbt åt sidan eller kravlade
in i sin befästade strandborg, när hon
nalkades. I trots härav steg för varje dag
hennes folktycke. Hon skaffade sig icke
några bestämda vänner, knappast
bekanta – undantagandes kocken. Varför
skulle hon ha gjort det? Hemma hade
hon vänner och bekanta. Hon prisade
Vår Herre som skapat den främmande
kusten och det badande folket. Denna
hjord – i dagboken kallad badianerna
– tillhörde henne men hon tillhörde
icke hjorden. »Hon utan» tillhörde ingen.
Likvisst blevo hennes badtimmar snart
folknöjen. Då hon med kraftiga skutt,
nattrocken fladdrande, störtade fram
över dynerna mot havet, strömmade
badianer till, några djärva vadare följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
