Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönhet: huschlala, va lilla Lotten är
röd och grann! Hon stack en ros i
hårknuten, sa: Nu ser pojkarna, att jag vill
dansa.
Hon begav sig till strandens kasino,
där badianerna dricka te. Salen var väl
fylld, borden upptagna. Allenast den
fyrkantiga upphöjningen i mitten,
avsedd för de dansande, stod tom. Hon
klev upp på denna estrad för att bättre
överblicka ställningen. Den tystnad, som
plötsligt uppstod i det sorlrika rummet,
visade bäst att hon redan var en känd
och betydande person. Hon blickade åt
höger, hon blickade åt vänster, hon
nickade åt mammor, vars barn hon
vallat. Det är behagligt att se vänner; man
känner sig inte så ensam. En guldsmidd
lakej bad henne ta plats. Hon klappade
honom på armen, sa: Hit med en stol då,
gubben lille. Jazzkapellet spelade upp.
Från bakgrunden indansade ett par
dansartister. Mannen var halvnaken, en
herkulisk gestalt, en egyptier med mörk
blek hud, negerkrulligt hår, platt näsa;
hans partner åter var liten, späd, blek,
blond och frysbart bar. Svartingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
