Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svängde henne, svartingen slängde
henne, än över axeln, än under armen,
än över huvut, än mellan benen, släppte
henne, grep henne på nytt i ett språng.
Brenner tänkte: Husch en sån kar. Den
är som skapt att dansa hambo. Vore
jag inte så illa blyg, skulle jag bjuda
upp honom.
Just som hon med en viss olust
begrundade sin medfödda blyghet, förnam
hon en röst bakom sig, en förhatlig,
efterhängsen röst. Den sa: Väntar ni på
applåder eller varför står ni här? Nu ha
alla människor sett er och är glada och
nöjda. Kom och sätt er hos oss. Brenner
såg sig över axeln. Vid ett av den inre
ringens bord satt Rödhättan. Hon log
och vinkade, pekade på den tomma
stolen bredvid sig. Brenner sinnade. Hon
tänkte: Det är bra underligt att jag inte
kan med den där lilla människan. Hon
är mor till Lissilussi, hon är söt och
snäll. Titta så vänligt hon vinkar. Men
jag kan inte med henne. Det är ett fall
av idiosynkrasi.
Nu gjorde svartingen sin sista konst,
slängde den vita lilla mot taket, fångade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
