Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Lotten! Inte skvallra! Det är
förbjudet.
Småbadianerna hade ryckt fram, de
halvnakna små kropparna kransade
estraden, skälvande av iver. Svartingens
ansikte blev sorgmodigt, han pustade,
suckade, snyftade, torkade krokodiltårar.
Brenner, som icke mindre än
småbadianerna darrade av iver, undran och nöje,
förstod genast att här skulle uppföras
någon liten komedi. Svartingen började
jämra över samma tema som nyss. Hans
vita duva hade övergivit honom. Han var
en ensam och olycklig yngling. Vem ville
dansa med honom? Vem i hela vida
världen ville dansa med en ensam och
övergiven? Sådan var komediens enkla
uppslag. Brenner missförstod. Hon kände
på sig att nu var det hennes tur.
De »beskedliga människorna» (nyss
apacher!) väntade sig något av henne.
Hon skulle upp och dansa, hon skulle
roa dem med sin tokrolighet. Gåvor och
gengåvor! Lusten var inte stor men
tacksamheten. Hon reste sig och krökte på
knäna. Hon gick fram till estraden,
tänkande: Gånge detta ifrån mig, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
