Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gör det inte, hoppla! Plötsligt hoppade
tvillingarna, snabbt som loppor, över
estraden och ställde sig i hennes väg.
Deras uppsyn var häpen och förolämpad,
deras brunbrända gracila armar
sträcktes avvärjande mot henne, de sade: Är
du tokig? Gå och sätt dig! Det är vår
tur... Hon suckade av lättnad.
Guskepris! Hon slapp att dansa och konstra.
Hon svängde helt om på klacken. Hon
blev stående ett ögonblick med armarna
hängande, hakan slapp, ögonen
blinkande bak glasen. Helt naturligt att de
blinkade. Vid hennes bord satt
Blinkmåns själv.
Han sa: Förlåt att jag kommer sent.
Jag blev hindrad. Har ni roat er? Har
svartingen skött sig bra? Han hade inte
mycken tid för övning. Men han är kär
i er. Det betyder mycket. Jag skulle tro
att de flesta här är mer eller mindre förälskade i »fula Brenner». Ni går under
det namnet. De flesta är förälskade. Men
jag vill säga er en sak – det finns
undantag.
Hon granskade honom. Hans prat
intresserade henne inte, desto mera hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
