Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi gifta oss eftersom vi trivs så bra
med varann. Det kan vi. Och så är det
ju det – att det blir liksom mera
allvar med det andra. Jag menar med
flykten ur Egypten.
Kanske trodde han att hon var
svartsjuk? Sant, hon var svartsjuk. Hon var
svartsjukt rädd om ett minne – ett enda
i den långa kedjan: de få minuter hon
satt på hans sängkant i den gröngrå,
skiftande dagern: de få minuter hon
kände hans snyftningar och hans hjärta:
de få minuter paddan var prinsessa.
Sagans prins har makt att förvandla
paddan till prinsessa. Än sker det med
kyssar, än med tårar. Vad kan den ena
människan ge den andra förutom flidder
och fladder? Kanske en glimt av
stolthet och smärta, den mänskliga stoltheten
att inte vara nyckens slav. En liten
glimt! – Det är sörjt för att den ej blir
långvarig.
Hon sa: Si, si! Jag är en stor intrigant
och nu har jag fångat en fästman. Det
är försynens ordning så till sägandes.
Flickor på ferier får fästmän. Så har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
