Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blänka två medaljer. Han stoppar sin pipsnugga,
tänder den, blåser ljudeligt ut en tjock vit rök,
och efter att ha beundrat en granats kreverande
i en närbelägen hövålm, går hän fram till, officeren
och säger:
»Hör nu, löjtnant, allt det här är inte kif-kif
som i Marokko, de där pryssarna ha allt vad som
behövs, de ha granater, de ha kanoner, men vad
hjälper det? Pryssarna där borta vill skrämma
oss, men jag kan försäkra dig, att det går inte,
för här finns mod!»
Fortfarande samma förfärliga dån. Ett av våra
batterier har ställt upp sig vid skogsbrynet och
öppnar en snabb eld, som säkert gör sin verkan.
Turcon tycks vänta på ett svar från sin officer,
som förmodligen är för upptagen av annat; trött
på att vänta småler han, tar ur ränseln upp sin
polerborste, som ligger där tillsammans med
brödbullen, och börjar sorgfälligt smörja sin bajonett,
som han kvällen förut samvetsgrant vässat i
logementet.
Motangreppet har ägt rum, det ha minsann »de
där pryssarna» fått erfara. Vår avdelning har nu
hakat sig fast vid järnvägen, som följer
skogsbrynet parallellt på ungefär 1,500 meters avstånd.
Framför oss stå husen närmast Chätelet i lågor.
En tjock rök stiger långsamt upp mot himlen. Det
är ett riktigt helvete, där det inte saknas djävlar.
Man har det intrycket, att motangreppet varit som
en spark i en myrstack. Överallt pickelhuvor. De
komma och gå, tyckas tveka. De veta, vem de ha
att göra med, och vänta på att bli fem mot en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
