Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att våga sig på en ny dust med algierarna. De
komma tillbaka manstarka; preussargardet har
släppt till förstärkning.
Ett fientligt artilleri har tagit ställning mot den
franska högern och spottar oavbrutet. Granaterna
krevera samvetsgrant, och det regnar projektiler
över vår avdelning; skjutningen skötes väl, men
ändå är dess effekt obetydlig.
Långt ifrån att bli oroliga hålla turcos alltjämt
ögonen på det preussiska gardet, som med
successiva anlopp har ryckt fram på ungefär 150 meters
avstånd från järnvägen.
Elden har öppnats, pickelhuvorna slå
kullerbyttor, men tyckas alltjämt resa sig igen (det är
förstärkningar, som oupphörligt strömma till
eldlinjen). De äro minst 200 framför vår front, och
de pultronerna våga sig ändå inte fram de 150
meter, som skilja dem från de röda mössorna.
De sakna bestämt några belgiska minörer, deras
sköldar från i går.
Ett kompani mitraljöser kommer dem till hjälp
och skär igenom truppen som en riktig stålklinga.
I ett enda ögonblick har ställningen blivit
ohållbar. Turcos stupa, jackorna fläckas av blod. Då
uppstår ett riktigt raseri i deras trupp,
bajonetterna resa sig blixtrande, ansiktena vändas mot
officeren, ögonen gnistra, alla tyckas säga: vi
måste angripa. Det behövs bara en åtbörd av
officeren för att de präktiga karlarna skola gå och
ränna bajonetten i de där vilddjuren, som nu
gömma sig i sina hålor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
