Brevets form och innehåll.<footnote>Till brev räkna vi här även ansökningar till enskilda personer. — Om brevpapperets form är talat i nästföregående avdelning. </footnote> SKRIFTENS YTTRE ANORDNING. Ett brev börjar vanligtvis med ort och datum (t. ex. Stockholm den 24 augusti 1909) överst till höger på sidan, sålunda på dennas första rad, om papperet är linjerat, men eljest omkring 2 cm. från papperets överkant. I privatbrev skrives dock ort och datum ofta sist (till vänster å raden under brevskrivarens namn). Till vänster å papperet lämnas en marginal (ett oskrivet rum) av 2 à 3 centimeters bredd, beroende på papperets storlek; en obetydlig högermarginal kan ock lämnas, ehuru detta är av mindre betydelse. Titeln (tilltalsordet) börjar omkring 2 cm. till höger om marginalen; till höger under adressatens namn bör i affärsbrev och privatbrev till för brevskrivaren mera obekanta personer utsättas adressorten. Första raden ävensom varje ny rad i texten begynnes i jämnhöjd med titeln, alltså cirka 2 cm. från marginalen. Texten börjas 4—5 linjer under överskriften. Varje nytt ämne i texten bör avhandlas i en särskild avdelning, börjande med »ny rad». Underskriften anbringas till höger under texten, varvid man bör akta sig för att låta texten sluta längst ned på en sida och underskriften sedan följa fristående å den nästa. Detta kan man lätt undvika genom att efter omständigheterna draga ut på eller sammantränga handstilen. HANDSTIL M. M. Särskilt inom affärsvärlden är en vacker handstil (piktur) ett företräde av största betydelse. Man behöver endast studera annonserna om »lediga platser» för att finna, huru ofta en god handstil uppställes såsom oundgängligt kompetensvillkor för sökande av kontorist-, bokhållare- och liknande platser. Att ha en »vacker stil» är emellertid ej allom givet, men i varje fall kan man av en »skrivkarl» fordra, att hans handstil är läslig och jämn samt fri från onödiga slängar och krumelurer. Likaså bör envar beflita sig om att skriva fort och flytande. Ändringar, raderingar, överstrykningar, skrivning mellan raderna, bläckpumpar och allt slags »sudd» bör man noggrant undvika. Man gör då klokare i att skriva om brevet. Ansökningar böra alltid vara av den sökande egenhändigt såväl skrivna som underskrivna med vanlig handstil (ej på skrivmaskin eller annan mekanisk väg). Inom affärsvärlden användes däremot skrivmaskin numera i mycket stor utsträckning. Även ett maskinskrivet brev bör dock alltid vara försett med avsändarens egenhändiga namn- eller firmateckning. För privatbrev är det i regel mindre artigt att använda maskinskrift. TITULATUR, ÖVER- OCH UNDERSKRIFT. I Sverige, där vi faktiskt sakna ett allmänt antaget tilltalsord, är titulaturen en mycket ömtålig sak i såväl tal som skrift. Det gamla tilltalsordet I är alldeles bortlagt och det nya Ni har ännu ej vunnit fullt burskap i språket. Jämväl det förr mycket nyttjade uttrycket Titulus har fullständigt kommit ur bruket. Enklast ställer sig saken i fråga om överskriften i ett brev. Såsom överskrift i sådana affärsbrev, som växlas mellan köpmän eller andra näringsidkare inbördes, användes numera vanligen endast tilltalsordet Herr (resp. Fru och Fröken) eller till handelsbolag Herrar, jamte adressatens namn, t. ex. »Herr C. J. Lundström», »Herrar Franklin & C:o». I brev till aktiebolag, föreningar, sällskap och dylika sammanslutningar plägar man endast framför institutionens namn inskjuta ordet Till, som då skrives på raden över, ett stycke närmare marginalen, t. ex. »Till Aktiebolaget Nordiska Såpfabriken», »Till Sällskapet Enighet» o. s. v. I andra brev till obekanta, betitlade personer, utsätter man deras titel jämte ordet »Herr» och namnet, t. ex. »Herr Generaldirektören N. N.», »Herr Greve X.», »Herr Doktor